Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Ämbetsmannastatens förfall (795—1185).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
598
O. NACHOD, JAPAN.
litet lika här som i Kina under den beundrade Tång-dynastien, kunde man förhindra
dylika oroligheter endast genom de förträffliga lagparagraferna, hvilka blott alltför
mycket, stodo i strid med de faktiska förhållandena, särskildt hvad beträffar jord- och
maktfördelningen i de yttre provinserna. Äfven här bevisas sanningen af Schillers ord :
»Lätt bygga tankarne invid hvarandra,
Men hårdt i rummet stöta tingen samman».
Ty med dyrkan af förfäderna som utgjorde den enda fasta grundvalen för allt slags
social enhet och sammanhållning inom öriket, var på det närmaste förknippadt det från
de gamla uji-förbanden nedärfda sträfvandet efter ärftlighet. Medan enligt lagens bestäm-
melser ämbetsmännen endast skulle tillsättas på grund af förtjenst och duglighet och
ämbetena icke innehafvas på lifstid utan endast för en kortare tid, lyckades man mer och
mer drifva igenom undantag från denna grundprincip i den stora reformen. Jämte äm-
betena, särskildt de högre, blef snart äfven det s. k. sliöyen ärflligt, d. v. s. afkastningen
af den med ämbetena förbundna löncjorden och denna själf, på samma sätt som
utvecklingen gestaltade _
ningen bestånd, om den
också icke alltid och alle-
städes blef regelbundet
genomförd. En lag från
902 bestämmer, att de
fält, som skulle komma
på hvar man (kubun-den),
icke som hittills skulle
fördelas hvart sjätte utan
hvart tolfte ar. För öfrigt
var det ju vid dessa om-
förläningar icke tal om
någon ny uppdelning af
hela landet, utan det var
endast fråga om de till
följd af dödsfall lediga
andelarne och de nytill-
komna jordberättigade
medborgarne. Ty man
brukade innehafva den en
gång erhållna jordlotten
till sin död. Till följd af de allvarsamma resningarne mot kejsarmakten under 900-
talet och den växande utbredningen af den shöyen-jord, som innehades af de stora
jordegarne, under hvilka de af dem beskyddade bönderna nu blefvo tjenstpliktige,
upphörde slutligen kubun-den-systemet helt och hållet att praktiseras.
Att det lyckades den till största delen ur de forna omi och muraji framgångna
hofadeln i Kioto att göra ämbetena ärftliga inom sina släkter, berodde väl hufvud-
sakligen därpå, att den mest ansedda och mäktigaste familjen bland dem, den i
många afseenden om riket högt förtjenta Fujiwara-ätten, framgångsrikt gått i spetsen
för denna sträfvan, ehuru dess berömda förfäder, den store kanslern Kamatari och
hans om Taiho- och Yöro-lagarne sa förtjente son Fubito, varit ifriga befrämjare
af ämbetsmannastaten, som ju stod i strid med ärftlighetsprincipen. Redan under Nära-
tiden hade emellertid Fubitos afkomlingar, utom andra ämbeten, nästan oafbrutet inne-
haft kanslersposterna. Men höjdpunkten af sin makt nådde Fujiwara-familjen, när det
i slutet af 800-talet upprättade riksföreståndareämbetet, som bekläddes af en s. k.
kwampaku, eller en s. k. sesshö (d. ä. förmyndaren för en omyndig kejsare), blef
ärftligt uteslutande inom Fujiwara-ättens fem linier, Konoe, Kujo, Nijö, Ichijo och
Takatsukasa. All förbindelse mellan ämbetsmännen och den alltmer osjälfständige
häiwkären förmedlades hädanefter helt och hållet af Fujiwara-släkten, som sålunda hade
hela statsförvaltningen i sina händer. De visste också oftast att ställa sa till, att omyndiga
barn under deras förmynderskap bekläddes med den kejserliga värdigheten; då de
sig i det frankiska riket
under Karl den Stores
efterträdare, i fråga om
de ursprungligen endast
som regeringens äm-
betsmän »på behaglig
tid» anställda grefvarne.
På sa sätt uppstodo i
strid mot bestämmelsen
om kejsarens besittnings-
rätt till all landets jord,
hvilken visserligen aldrig
varit helt genomförd, oaf-
hängiga, obeskattade stor-
gods, särskildt i de af
centralregeringen i Kioto
mindre afhängiga »yttre»
provinserna. Ännu egde
visserligen lagen om
den allmänna jordfördel-
Taira Kiyomori (1118-1181) i
prästdräkt. Träskulptur från 1200-talet
i templet Rokubaramidera i Kioto. Ur Kokko.
1907, N:r 204.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
