Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Forts. Polisstaten under Tokugawa-Shogunatet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POLISSTATEN UNDER TOKUGAWA-SHOGUNATET. 641
hvilken sedan 1858 i egenskap af förste minister förde regeringen för den omyndige
shogunen och som genom sitt energiska och skarpa uppträdande mot sina politiska
motståndare hade ådragit sig deras förbittrade hat, mördas 1860 med anledning af
sin påstådda främlingsgynnande politik af fanatiska rönin - såsom de på den tiden
ganska talrika riddare kallas, som på grund af sina egna eller sin länsherres fel
förklarats förlustiga sina ämbeten och utträdt ur länsförbandet. Det var hufvudsakli-
gen de sydvästra furstendömena Satsuma, Tpsa, Hizen och Chöshu, hvilkas länge
undertryckta hat mot härskarne i öster, Tokugawa-shogunerna, och mot främlingarne
tog sig uttryck i dylika våldshandlingar. Kagoshima, den mäktige daimyons af
Satsuma hufvudstad, blef 1863 bombarderadt och nästan fullständigt förstördt, eme-
dan fursten vägrat betala skadeersättning för en engelsman, som dödats af några af
hans vasaller. Likaså beskjutes följande ar Shimonosekis hamn af en engelsk, hol-
ländsk, fransk och amerikansk flotta, som förstör batterierna och landsätter trupper
- emedan daimyon af Chöshu året förut företagit ett angrepp på några utländska
skepp i det trånga sundet utanför staden. Saken ordnades slutligen på sa satt, att
daimyon fick betala en skadeersättning om 3 millioner dollars till utländingarne. Sådana
bittra erfarenheter i förening med det mäktiga intryck, som den västerländska ci-
vilisationen gjorde på en beskickning, hvilken regeringen 1862 afsände till Europa
och Amerika, medförde småningom ett omslag. De dittills främlingsfientliga förkäm-
parne för den nationella oafhängigheten under kejserlig ledning började sålunda nu,
sedan de fått klart för sig, hur den råa verkligheten var beskaffad, med ifver kräfva
införandet af Västerlandets uppfinningar och vetande - naturligtvis icke af någon
förkärlek för det utländska utan blott for att därigenom blifva i stånd att med tiden
med bättre utsikt till framgång stå emot utländingarne.
När den föregående shogunen oväntadt afled (1866), efterträddes han i denna
värdighet af Keiki (född 1837, son af daimyon af Mito), hvilken på sin tid hade
blifvit utesluten från tronföljden (som redan då hade tillämnats honom) af Ii Ka-
mon no Kami, som på grund däraf hade råkat i häftig tvist med hans fader. Visser-
ligen återlemnade denne redan följande ar (1867), när han icke såg någon annan
utväg, mer eller mindre frivilligt sin regeringsmakt åt den unge kejsar Mutsuhito
(född 1852), hvilken äfven han hade bestigit tronen först några månader förut, efter
sin faders död. Men därmed ar saken icke afgjord. Mellan det kejserliga partiet
och det i landets östra del förhärskande shogunatspartiet utbryter ett blodigt inbör-
deskrig, som visserligen haft många blodiga förelöpare an här, an där, under hela
det föregående årtiondet. I detta brödrakrig, som å ömse sidor fördes med stånd-
aktig tapperhet och med uppbjudande af alla krafter, dukade slutligen de alltjämt
ganska talrika anhängarne af det föråldrade shogun-väldet under för det kejserliga
partiet, som uppbars af den med bushidos dyrkan af förfäderna intimt förknippade
hänförelsen för de heliga rättigheter, hvilka ansågos tillkomma den kejserlige ätt-
lingen af solgudinnan. Visserligen torde man nog äfven här och där i dessa
västjapanska kretsar hafva umgåtts med djärfva förhoppningar om att tillkämpa sin
egen daimyo den maktställning, som Tokugawa-shogunerna i århundraden hade
usurperat.
Resultat blir emellertid, att såväl deras valde som hela shogunatsystemet defi-
nitivt aflägsnas genom detta krig. Den siste shogunen, Keiki, lefver an i dag i
lugn och ro i Tokio som en fredlig privatman under titeln furst Tokugawa. Huru
illa hade icke i själfva verket de kortsynta efterföljarne till den store grundläggaren
af Tokugawa-dynastien förstått att bevara - inåt och utåt - den maktställning,
som han skänkt Japan och som redan då tycktes lofva det hegemonien i Stilla haf-
vet! Ännu mindre kom det under deras tid i fråga att söka utvidga denna ställning.
Med stolta ord hade (enligt en samtida spansk berättelse) leyasu en gång svarat
holländarne, när de varnade honom att gifva spanjorerna tillträde till Japan, eme-
dan dessa vore en krigisk, vapenöfvad nation, som lätteligen kunde komma med en
stor armada for att beröfva honom hans makt. Att utesluta spanjorerna, hade
leyasu lugnt svarat dem, skulle se fegt ut: han hade ej heller fått ett sådant intryck
af dem, och för resten hade han tillräckligt med folk för att försvara sig, om också
hela Spanien drog emot honom. Vid 1600-talets midt var måhända trots de politiska,
Världshistoria HL 81
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
