Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning. Det västerländska statssystemets uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INLEDNING.
sålunda ända in i våra dagar förvandlats till lösensord för väldiga folkrörelser, som
vi vant oss att betrakta såsom helt och hållet moderna. Men för samtiden inne-
buro de någonting annat af mindre räckvidd. Det var ej mången lekman, ens bland
de högst uppsatte, som var i stånd att fullt fatta eller ens fasthålla deras innebörd.
De tjenade framför allt till att skänka den lärde förkunnaren själf ett godt logiskt
samvete för de vida mer begränsade praktiska yrkanden, som han anbefallde eller
understödde. Och på hans auktoritet vågade sedan lekmannamakterna mot kurian
och den öfriga hierarkien förfäkta den politik, som anvisades dem af tidsomständig-
heterna och öfverensstämde med deras intressen.
Det gällde närmast att motverka de påfliga envåldssträfvanden, som icke röjde
sig allenast i tillspetsade öfverhöghetsanspråk och stolta ordalag, utan med ännu
större eftertryck i de kyrkliga ämbetenas godtyckliga behandling såsom extraordinarie
inkomstkällor. I de mindre framskridna landen betingades de ekonomiska för-
hållandena, såväl de offentliga som de enskilda, hufvudsakligen af personliga presta-
tioner i form af arbete eller varor. Redan därigenom fick den myndighet, som för-
mådde pålägga och utkräfva kontanta utskylder, ett afgjordt öfvertag och ökade
vinstutsikter i sina förbindelser med underlydande ämbetsmän och deras undersåtar.
Kurian uppträdde såsom tidens förnämsta finansmakt i samverkan med det italienska
bankväsendet, som stödde sig på den genom handelssamfärdseln med Orienten upp-
blomstrande penningehushållningeii och på grund däraf var i stånd att förmedla de
uppburna naturapersedlarnes omsättning i klingande och gångbart mynt. Det var
den begynnande kapitalismen, som under denna skepnad öfverflyglade lägre ekono-
miskt-sociala utvecklingsformer och visade sin förmåga att fastare sammanknyta
äfven de politiska banden emellan regeringssäte och provinser. Till och med de
utpressningar, som väckte så utbredd och från religiösa synpunkter berättigad
förargelse, betecknade sålunda ett nytt uppslag till det europeiska samhällslifvets
konsolidering.
Detta kurians förfaringssätt framtvingades för öfrigt rent af genom afsöndringen
från Rom och besittningarne i dess omnejd, »den helige Petrus’ arfvedel», där
anarkiska förhållanden inträdde och hindrade den fortsatta uppbörden af påfvestolens
intäkter. Då tillgrepos i större omfattning än förut de utvägar, som yppade sig i
kraft af påfvens ständigt utvidgade rätt att, utan afseende på korporationsval och
andra inskränkningar, tillsätta biskopar, präster och andra ämbetsmän öfver hela
kristenheten, äfven i de aflägsnaste kyrkoprovinser. Mångfaldiga nya bestämmelser
vidtogos angående de fall, då denna rätt skulle tillämpas, och ofta drogos äfven
undantagsvis till hans godtfinnande utnämningsfrågor, som egentligen borde afgöras
enligt icke upphäfda regler. Alltsammans var förknippadt med oupphörligt stegrade
kanslitaxor, sportler och andra afgifter, som icke skulle kunnat skiljas från verkliga
ämbetsköp, såframt ej »simoni omöjligen kunde föröfvas i kurian», såsom det hette
i den officiella rättsstilen. Dessa öfvergrepp underlättades därigenom, att sålunda
nya befordringsutsikter öppnades för talrika ämbetssökare, som förstodo att, äfven
med frivilliga utlägg, vinna inflytande vid påfvehofvet. Dess klientel växte öfverallt
i Europa och bildade en motvikt mot det missnöje, som samtidigt utbredde sig i
följd af den häfdvunna hierarkiska organisationens splittring och den finansiella ut-
sugningens tryck på både lekmän och klerker, dess förlamande inverkningar äfven
på de världsliga makternas förvaltningsomsorger.
Dessa makter, i all synnerhet kejsardömet och de splittrade tyska och franska
rikena, voro trots alla protester ännu för svagt utvecklade för att undandraga sig
det tryck, som utöfvades af kurian i dess kapitalistiskt förstärkta centralisalionssträf-
van. De lärda stridsskrifternas maningsrop förklungo utan motsvarande kraftiga
åtgärder. Endast i England uträttades något mera. Där hade inorn en snäft begrän-
sad geografisk ram ett jämförelsevis starkt konungadöme lyckats fostra och samla
folkkrafterna till regelbunden verksamhet för allmänna syften. Där blef det också
åtminstone möjligt att genom stadgar, utfärdade i parlamentet, det sammanfattande
organet för kronans och undersåtarnes politiska arbete, lägga något allvarligare
hinder i vägen för de öfverklagade missbruken. Men äfven dessa framgångar ledde
ej till en afgörande vändning för Europa, och i själfva England förföll inom kort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
