Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning. Det västerländska statssystemets uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INLEDNING.
egna privilegier måste erkännas på grund af ett aftal emellan kyrkostyrelsen och ett
krigförande parti, liksom ett sådant aftal skulle kunna förenas med upprätthållandet
af en verklig öfverhöghet. En dylik nationalkyrka måste bilda grundvalen för upp-
byggandet af en särskild suveränitet, som kunde på nytt och med starkare rättskraf
trädai strid med den allmänna. Men äfven många konungar och andra furstar förvärfvade,
genom medgifvanden dels af påfven dels af konciliet, så vidsträckta rättigheter inom
den kyrkliga förvaltningen, att öfvergången till fullkomligt afskilda landskyrkor däri-
genom redan syntes i det närmaste utstakad. I synnerhet konungen af Spanien in-
tog i detta afseende en privilegierad ställning, som tillika grundade sig på förtjen-
sterna och frukterna af återeröfringarne under korstågskrigen mot islam. Hans för-
foganderätt öfver biskopsutnämningarne, hans stormästarskap öfver riddarordnarne
med deras rika inkomster, hans välde öfver inkvisitionen, hvars jurisdiktion ständigt
utvidgades, skänkte honom en politisk makt, som nära nog uteslöt hvarje främmande
kyrkligt intrång inom hans rikes gränser. Äfven den franska kronan, som ändtligen
lyckats tillbakavisa de engelska öfvergreppen och i samband därmed stäcka vasal-
lernas själfsvåld, förstod att skickligt begagna sig af kyrkopolitikens växlingar till
sin egen maktförkofran. Genom den »pragmatiska sanktionen», som betydde ett lån
från det antika kejsardömets lagstiftningsterminologi, sökte konungen till och med
ställa hvad han vunnit under en annan suverän garanti än de kyrkliga privilegiernas
eller aftalens. Sålunda uppväxte och konsoliderades mer och mer, genom den
kyrkliga förvaltningens utskiftning, i verkligheten själfständiga makter, som endast
tarfvade ett nytt suveränitetsbegrepp tor att uppträda såsom fullt moderna stater.
Detta begrepp hemtades åter från den antika kulturen, men från sådana elementer,
som man trodde sig varsna bakom det romerska kejsardömets och den kristna kyr-
kans utjämnande inflytelser och kunna lättare anknyta till de politiska förhållandena
under det medeltida kyrkoväldets upplösning eller ombildningsprocess. Italien var
det land, som råkat i största förvirring genom kejsardömets och påfvedömets förfall.
Men Italien blef också renässansens ursprungshem, och i återgången till det forntida
klassiska statslifvet före det romerska världsväldet uppsöktes de ideal, som kunde
kasta sitt skimmer öfver den otyglade anarkiens strider och brott. Italien var splitt-
radt i en mängd större och mindre herradömen under oupphörligt skiftande tyranner, i
stadssamhällen under inbördes oförsonliga klasspartier och intressegrupper, och alla dessa
herrar och städer uppsleto sina krafter i oafbrutna fejder och stämplingar mot hvar-
andra. Själfva påfvedömet var efter sin hemkomst till Rom på god väg att förvand-
las till ett dylikt lokaltyranni med samma vilda och trångsynta skaplynne, som gaf
sig luft hos de andra. Det må väl betecknas såsom ett framsteg, en ljusning, om
sådana förfallsföreteelser kunde betraktas och behandlas åtminstone från synpunkter,
som lånades från antikens uppåtsträfvande stadsstater. Däri bestå den italienska
renässansens politiska åskådningssätt och sträfvanden, som funnit sina klaraste och
skarpaste uttryck i Machiavellis skrifter. I jämförelse med den planlösa roflusten och
den hatfulla lidelsen gaf den beräknande politiken drägligare utsikter för den mänsk-
liga sammanlefnadens återförande till stadga och lugn. Om staten fattades uteslu-
tande såsom en makt, oberoende af allting annat än sin egen genom härskaren eller
flertalet tillkännagifna vilja, så var dock i hvarje fall en sådan sammansluten makts
upprättande ett högre politiskt mål än förvärfvet af tillfälliga personliga fördelar.
Om sådana oberoende maktstater icke tänktes inbördes förbundna genom den ge-
mensamma kristendomens lagbud och sedekraf, utan endast hållna i sväfvande jäm-
vikt på grund af ömsesidiga iakttagelser angående de förhandenvarande krafternas
styrka, förskjutningar och kloka användning, så kunde dock den oordnade och
oblidkeliga intressekampen biläggas eller mildras, till en tid åtminstone, genom den
skolade diplomatiens öfvervägda rådslag och underhandlingar, äfven utan illusioner
om de ingångna aftalens förpliktande helgd.
En statssuveränitet, grundad helt och hållet på dess egen inneboende makt, ett
statssystem, sammanhållet allenast af den mekaniska maktbalansen, sådana voro de
politiska insatser, som de italienska erfarenheterna och teorierna gjorde i de europei-
ska åskådningarne om villkoren för samhällenas och mänsklighetens lif. Denna rent
hedniska maktlära, som förnekade rättens oundgänglighet och kyrkans bestämmelse
IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
