Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5.7. Hollands storhet och tillbakagång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOLLANDS STORHET OCH TILLBAKAGÅNG. 69
af och på öarne utanför Öfre Guinea (Elmina, Axim, Arguin, San Thomé, Annobon),
i Nedre Guinea, hvarest de 1641 eröfrade Loanda, och i östra Afrika, nämligen vid
Delagoaviken.
En ytterligare naturlig följd af den nederländska maktutvecklingen i Ostindien var upp-
täckten af Australien. Redan sedan lång tid tillbaka sökte man den femte världsdelen,
hvilken länge spökat i hjärnorna som en sägen. Men så förvirradt var ännu det
geografiska åskådningssältet, att man länge förväxlade den med Eldslandet, dessa
klippöar, som Magelhäes sett på sin passage genom sundet i söder. Redan omkring
1605 ock senare hade nederländska sjöfarare uppnått Nya Holland, beläget öster om
de bortre-indiska kolonierna. Men emedan föga försports utom Spaniens gränser om
Torres’ lyckliga passage genom det sund, som bär hans namn, var nian alls icke
på det klara med, om icke de uppläckta kusterna stodo i landsammanhang med Nya
Guineas. Mellan 1623 och 1636 kartlade Carstenszon, Palsart, Nuyts och Porl enskilda
kuster, och 1624 gaf den företagsamme köpmannen Pieterszon, hvilken redan tidigare
upptäckt Timorlaut, en ödslig strandremsa namnet Arnhems land. I Carpentaria viken
hade sjöfarare likaledes tillfälligtvis uppehållit sig; lik\äl förblef Nya Holland allt-
jämt ett rätt torftigt begrepp på kartan. Till att afhjälpa denna brist utkorade den
energiske ståthållaren van Diemen i Abel Janszon Tasman den rätte mannen.
Ifrån Mauritius begaf sig denne sjöhjälte 1642 till Australiens västra och södra
kust och uppkallade med namnet Van-Diemensland en »halfö», som enligt hans åsikt
sträckte sig långt mot söder. Först 1800 uppläcktes Bass’ sund, och då härigenom
den förmodade halföns karaktär af ö var konstaterad, så har ön sedermera kallats
Tasmanien. Så mycket var nu klart, alt Nya Holland icke sträckte sig alltför långt
söderut. På sin färd i alltjämt östlig riktning påträffade Tasman en stor ö, som helt
naturligt skaffade honom hufvudbry: det nuvarande Nya Zeeland. Här förändrade
han sin kurs, berörde på hemvägen de ögrupper, hvilka vi i våra dagar känna under
namnen Vänskaps-, Fidji-öarne samt Bismarcksarkipelagen, och återvände till Batavia
efter fullbordandet af en resa, som varat i ett år och tre månader. En andra resa
under år 1644 bidrog endast till en afsevärd förbättring af hais- och kustkartorna.
Emellertid var Australiens kringsegling numera ett faktum, och geografien var befriad
från en oriktig föreställning. Tasmans upptäcktsfärder hade rent vetenskaplig karak-
tär; de hafva icke inskrifvit något särdeles ärofullt blad i Hollands ekonomiska historia.
Man lät afskräcka sig genom den yttre anblicken af kusterna och hade ingen aning
om dessa områdens verkliga värde. Liksom så ofta annars hafva äfven här engels-
männen längre fram halt lyckan och energien att draga fördel af andra nationers
försumlighet.
Det var emellertid ej endast i öster, som de iberiska rikena, Nederlandens döds-
fiender, egde stora och värdefulla besittningar. Måhända ännu dyrbarare voro de
kolonier, som de innehade västerut: på Antillerna och i Sydamerika. För att exploatera
dessa grundades 1621, på föranstaltande af en utomordentligt företagsam mari, Willem
Usselius, det västindisk-nederländska kompaniet som ett motstycke till det ostindiska.
Men organisationen af det hela var och förblef dock mindre enhetlig än den äldre
förebildens. Kompaniet satte för sin verksamhet tvenne hufvudsyflen: en storartad
smuggelhandel i de spanska kolonierna och införandet af åkerbruk, i synnerhet planlage-
odling. Det hade förvisso äfven dugliga ståthållare, t. ex. Willekens, van Dort, Sigis-
mund Schop och framför allt den mycket förföljde Johann Moritz af Nassau, men
kom till följd af hela sin organisation aldrig ur sitt kampskede. Af de båda syftemålen
blef det, som rörde smugglingen, förhärskande: denna smyghandel bedref kompaniet
också med stor framgång från de Små Antiller-öar, på hviika de satte sig fast, i syn-
nerhet Curacao och Saint-Eustache.
Förbittrade krig uppstodo angående besittningen af det brasilianska Pernambuco.
Holländarne spelade äfven här rollen af infödingarnes befriare för att göra gemensam
sak med dem. De indianer, som de befriade från slafveriet, kunde visserligen till
följd af sin feghet knappt användas i öppen strid men gjorde annars stora tjenster.
- »Förtjusta öfver den oväntade mildheten» - så skildrar ett ögonvittne förhållandena
- »erbjödo de frivilligt sina tjenster åt sina välgörare, hvilka genom små skänker
förstodo att behärska dem; de lärde dem äfven ladda och afskjuta gevär. Blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
