Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5.9. England blir världsmakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S ENGLAND
BLLR
\ARLDSMAKT
J. van Meurs fec.
Den »biogenetiska grundlag» som Hseckel i våra dagar uppställt, att artens histo-
riska utveckling i sammanträngd form upprepas hos individen, får sin tämligen full-
ständiga bekräftelse i Englands kolonialutveckling. Detta land har genomlupit alla
former, har tack vare kraften hos sin nation kunnat pröfva allting ingående och
på detta sätt i kolonialväsendet samlat större erfarenhet än hvarje annat folk. Vis-
serligen måste det under loppet af 300 år med stora offer betala dessa studier och
erfarenheter, men det har därigenom blifvit ett världsrike. England har förskaffat
sig en skola af förträffliga koloniala ämbetsmän, hvilket möjliggjort för detsamma
att med ett fåtal människor väl och billigt förvalta vidsträckta, tätt befolkade land-
områden. Det har förstått konsten att klokt behandla halfciviliserade folk och att
draga betydande nytta af kolonierna. Därvid uppfostrade och använde det alla slags
människor: äfventyrare, köpmän, eröfrare, åkerbrukare, ämbetsmän, vetenskapliga
forskare.
Den engelska nationalkaraktären har icke alltid varit densamma. Reslusten, lusten
att lära känna främmande seder och institutioner, begäret att utstå faror utvecklade
sig först så småningom. Ända till Elisabeths tid voro engelsmännen intet sjöfarande
folk i våra dagars mening. Först senare väcktes ideen att eröfra och behärska haf-
vet och till en början just genom spanjorernas fiendskap. Dessförinnan ansågs vatt-
net, som sköljde rundt om öarne, som ett skyddsvärn mot främmande angrepp, såsom
det framgår af det berömda stället hos Shakespeare (Richard II):
»Klenoden, fattad in i silfversjön,
som tjenar den liksom en säker skyddsmur,
och lik en vallgraf, hvilken borgen värnar,
för mindre lyckliggjorda länders afund.»–––-
Medvetandet att nödgas föra en kamp på lif och död med Spanien, med ultra-
montanismens skyddsherre, »den blodiga Marias» gemål, hafvets, Indiens och Nya
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
