Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5.9. England blir världsmakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENGLAND BLIR VÄRLDSMAKT. 85
världens härskare, dref väl mer än allting annat briterna ut till sjöss; hittills hade
de varit vana att se handelsflottor, som egdes af köpmän från Köln och andra han-
sestäder, kasta ankar på Themsen. Det nyvaknande sträfvandet gick ut på att på
engelska skepp införa de oumbärliga importvarorna och att göra London till världs-
marknaden tor utländska varor, till en internationell nederlagsplats och afsättnings-
ort, såsom det senare faktiskt har blifvit. Man får ej endast, om man vill riktigt
bedöma Elisabeths tid, göra sig några öfverdrifna föreställningar om den dåtida eng-
elska »friheten». I politiskt hänseende förde Elisabeth ett hänsynslöst gunstlings-
välde och låg i ständiga strider med parlamentet, hvars anspråk på att deltaga i
regeringen hon betraktade som ingrepp i sin suveränitet. Och i religiöst afseende
utbytte den unga protestantismen i början blott ett tyranni mot ett annat. Utan
att vara en genial personlighet förstod härskarinnan att finna de rätta männen och
att använda dem för sina syften.
Man kan ej med bestämdhet uppgifva, när engelsmännen först börjat taga del
i det världsomfattande koloniseringsarbetet. Redan omkr. 1499 lära de hafva upp-
trädt på Sydamerikas norra kust. Som den tidigaste, mera betydande, helt och hål-
let engelska transatlantiska expeditionen bör väl sir Humphrey Gilberts försök be-
tecknas, hvilken 1583 gjorde en visserligen gagnlös början till kolonisering af New
Foundlands kust. Han hade måhända fått impulsen härtill af det utomordentligt
lyckligt utfallna försöket att kringsegla jorden, som Francis Drake företagit mellan
1577 till 1580. I detta som vanligen i andra fall hafva engelsmännen ej själfva
tagit initiativet; deras styrka har merendels legat däri, att de klokt och skickligt
förstått använda och utföra andras tankar och erfarenheter. Drake var Magelhaes’
efterhärmare men hade mera tur än denne, ty han återvände välbehållen och med
en rik laddning af skatter. Han var af låg börd, från Devonshire, en släkting till
den beryktade slafhandlaren Hawkins. Såsom sjöröfvare förde han krig på egen
hand mot spanjorerna och deras kolonier, visserligen med kronans medgifvande och
understöd. Drottningen gaf honom till och med penningmedel, när han lofvade göra
engelsmännen till herrar öfver Stilla oceanen. På sin färd upptäckte han 1578 Ame-
rikas nordvästra kust, den nuvarande staten Oregons kuststräcka, plundrade Brasi-
liens och Perus stränder, röfvade hvad han kunde komma öfver på Molukkerna och
på Java, förlorade ett par skepp, men medförde hem byte för mer än 800,000 pund
sterling. Detta sjöröfveri i stor stil imponerade till den grad på Elisabeth, att hon
i Plymouth begaf sig ombord på hans fartyg och slog honom till riddare. Som
drottningens amiral brandskattade han därpå Västindien och Florida. Hans färd
gaf anledning till framställningen af den elisabethska styrelsens nya folkrättsliga
teori, att endast en faktisk kolonisation af ett transoceaniskt område skulle anses
för besittningstagande.
En äfventyrare af högre rang var Walter Raleigh, Humphrey Gilberts styfbroder,
hvilken, osom en akademiskt bildad man, lät leda sig äfven af vetenskapliga grund-
satser. År 1585 landsteg han på Amerikas östra kust och uppkallade det nyupp-
täckta området Virginia till ära för Elisabeth, som så gärna prålade med sin före-
gifna jungfrulighet. Raleigh satte in betydliga summor på det första kolonisations-
försöket, men kolonisterna mördades samt och synnerligen af indianerna. Senare
dref han omkring utmed Sydamerikas norra kust, idkade sjöröfveri, plundrade spanska
besittningar och lät dåra sig af sägnerna om det föregifna guldlandet Dorado. Efter sin
hemkomst offentliggjorde han en beskrifning af trakterna kring Orinoco, hvilken låter
som en paradisisk saga. Därvid gaf han sig sken af att tro på tillvaron af den
underbara staden Manoa. Efter Elisabeths död inlät han sig i en af de politiska
sammansvärjningar, som då för tiden voro så vanliga, och kastades fördenskull i
Towern. Där satt han i tretton år, skref flygskrifter mot spanjorerna och första
delen af en världshistoria. För att återvinna sin frihet lät han underrätta den girige och
inskränkte konung Jakob I, att han kände till en storartad guldgrufva i Sydamerika,
hvilken han erbjöd sig att förvärfva för hansräkning. Konungen gick in på hans för-
slag och afsände honom 1617. Grufvan fann han naturligtvis ej, lika litet som det
beryktade Dorado, men i stället brandskattade han de spanska städerna vid syd-
amerikanska kusten, ehuru England lefde i djupaste fred med Spanien. Sjuk och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
