Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skandinaviska och ryska koloniföretag utom Europa (Harald Hjärne)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKANDINAVISKA OCH RYSKA KOLONIFÖRETAG UTOM EUROPA. 115
Endast långsamt kunde den moskovitiska statsmakten följa efter i dessa kosack-
skarors spår, tvinga dem till lydnad genom upprättande af fästen och knektläger,
anlägga städer och nybyggen med en underlydande befolkning af förvista upprors-
män eller brottslingar eller tvångsvis utflyttade bönder. Styrelseskicket förblef dock
alltid ännu lösligare och godtyckligare än i hemlandet, de utsända befälhafvarne och
tjenstemännen kunde icke ställas under tillbörlig uppsikt, och det dröjde därför
mycket länge, innan den verkliga kolonisationen kunde vinna någon egentlig fram-
gång. Under tiden bröto ständigt nya kosackföljen sig ut ur det småningom fram-
trängande förvaltningstvånget, sökte sina egna själfsvåldsvägar till nya vildmarker
och nya infödingsfejder, färdades utefter de stora älfvarne och uppnådde till och
med i spridda band Stilla hafvets stränder, ända tills de invecklade sig och slutligen
äfven sin regering i stridigheter med det kinesiska kulturväldets utposter.
Den ryska kolonimaktens framsteg sträckte sig sålunda visserligen långt utom
Europa, omfattade så godt som hela Nordasien, Sibirien i detta namns senare bety-
delse, och inneburo följaktligen en mängd geografiska upptäckter, ehuru dessa först
efter många släktled kommo den europeiska vetenskapen och kulturen till godo.
Ryssland själft stod länge utanför Europas odling, dess maktutvidgning bar därför
en helt och hållet barbarisk prägel och kunde icke likställas med den västerländska
kolonisationen i andra världsdelar. Kosackernas plundringsföretag voro icke för-
knippade med de utbildade kulturintressen, som åtföljde äfven de värsta och blodi-
gaste eröfringarne på naturfolkens bekostnad för de europeiska kolonimakternas räk-
ning. Den ryska utvandringen till Asien kan betecknas såsom ett knappast medve-
tet upprepande af samma slags utveckling, som betingat den moskovitiska maktens
tillväxt inom dess europeiska område. Där saknades dessutom alldeles de lifgifvande
och befruktande inflytelser, som sammanhängde med sjöfartens uppblomstring och
hafssamfärdselns omväxlande villkor.
Blott i samma mån, som Ryssland själft infogades i Europas kulturvärld, kunde
från denna hemtade krafter göra sina insatser gällande åtminstone i den vetenskap-
liga bearbetningen af den ryska kolonisationens maktvinster. Men det dröjde länge,
innan själva det ryska folkets utbredning öfver de asiatiska ödemarkerna fick i och
för sig någon större betydelse för Europas allmänna koloniala utveckling.
Nästan blott till namnet hörde mot slutet af medeltiden efter den novgorodska
republikens fall dess vidsträckta utbygder i öster frarn emot Uralbergen, landet Jugra,
till det moskovitiska väldet. Ännu under tsar Ivan Vasiljevitsch i senare hälften af
det sextonde århundradet fingo de företagsamma storköpmän, som där grundlagt
spridda faktorier, så godt som på egen hand sköta sina pälsjaktfärder, sina fejder
eller uppgörelser med dessa trakters glesa och svaga fmsk-ugriska småstammar. Om-
kring Perm och längre bort hade medlemmar af den rika ätten Stroganov samlat
ledningen af dessa inbringande äfventyr i sina händer. De byggde fästen och un-
derhöllo knektar för att värja sina handelsresande och varulager mot fientliga öfver-
fall, och sålunda utvidgades, såsom det plägar tillgå under dylika omständigheter,
deras verksamhet till ett slags territoriell myndighet, ehuru visserligen utöfvad i kraft
af tsarens fullmaktsbref. Men efter hand blefvo svårigheterna och farorna så stora,
att de icke kunde reda sig uteslutande med eget arbetsfolk och egna maktmedel. De
måste taga kosacker i sin tjenst, och därmed gled den makt de förvärfvat snart ifrån dem.
När de stora tatarrikena i söder splittrades, drogo sig enstaka höfdingar med
sina fåtaliga krigarhorder norrut för att söka nya herradömen öfver ännu svagare
och klent beväpnade folkspillror, allt under det de fortsatte sina inbördes strider.
Sålunda uppstod ett efter tatarisk sed och måttstock starkt befäst och mycket om-
stridt fältläger Sibir vid Obs biflod Tobol, äfvensom under dess lydnad och hägn en
småningom utvidgad köpstad, som kan betraktas såsom en föregångare till den se-
nare ryska staden Tobolsk. Dess siste härskare antog titeln »kan», som af ryssarne
öfversattes med »tsar». Han sträfvade att utbreda sin makt och tillika den islami-
tiska missionen västerut till de under huset Stroganovs inflytande stående ostjakerna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
