Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2 Västerländsk kultur och medeltida världsåskådning. Dante.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134 K. BRANDI, RENÄSSANSEN.
voro städse påfvevänliga, reformifrande och nationella. Men just fördenskull är en del
af dess adel kejsarens anhängare, ghibelliner. Och dessa ghibelliner vunno genom se-
gern vid Montaperti (1260) för en kortare tid öfverhanden. I sitt öfvermod tänkte de
på att förstöra sin guelfiska fädernestad; Farinata degli Uberti lyckades förvärfva sig
evig ära, då han ensam motsatte sig detta (Helvetet, 10, 91). Men guelfernas ledare
blefvo alla bannlysta, bland dem äfven Brunetto Latini, som tillbragte sex år i lands-
flykt i Frankrike och därstädes på franska nedskref sitt arbete, »Kunskapens skatt».
Denne högt bildade aristokrat vördade florentinen Dante som sin mästare.
Snart nog inträffade omslaget. Påfvedömet själft hade blifvit franskvänligt, hade
belånat det provencalska huset Anjou med Neapel och äfven gifvit det rättigheter i Riks-
italien. Karl af Anjou och hans ställföreträdare, Guy de Montfort, återställde guelfernas
makt i Toskana. Hvarje försök af ghibellinerna att åter inverka på Florens slog fel; med
folket från Arezzo, som beröfvat sin guelfiske podestå synen, ledo de ännu en gång ett
blodigt nederlag, vid Campaldino. Den gången kämpade äfven Dante i segrarnes led.
De segerrika ätterna gjorde sig glada dagar. En dag sammanförde Rossierna ett stort
sällskap under ledningen af en Signor d’amore, en »kärlekskung», man roade sig
i många veckor med upptåg, dans, festmåltider och utflykter till häst, man sjöng
och diktade, och mycket »farande folk» kom tillstädes.
Liksom andra diktade äfven Dante Alighieri (f. 1265) efter modets smak. Han
biktade som andra sin kärlek i sonetter och canzoner, i versformer och bilder, som
man nu sedan en människoålder kände och använde. Äfven hos honom löper allt
ut i de lyriska känslorna. Kärleken framträder som inbegreppet af den inre kraften
till allt godt och stort, i dess tecken kommer skalden sin själ och sin bestämmelse
på spåren. Så är för den unge Dante äfven hans »donna», Beatrice Portinari, skön-
hetens budbärare, som kommit ned från himlen för att uppfylla honom med alla
hjärtats gåfvor och förläna honom sin högsta nåd. Men märkvärdigt och viktigt är
att se, huru den jordiska kärleken och den mystiska böjelsen för det öfverjordiska
visa sig vara sprungna ur samma rot och genomtränga hvarandra i sina bilder och
relationer. När Dante, förmodligen efter många års förlopp, sammanfattade sina för-
nämsta kärleksdikter och försåg dem med förklaringar och tolkningar i Vita nuova, »Boken
om det nya lifvet», då blef han i den högre utläggningen ännu öfversvinnligare än i
de dikter, hvilka utgöra texten till densamma.- Bland Florens’ familjer var emellertid
belåtenheten öfver ghibellinernas undanrödjande hvarken stor eller allmän. Våld och
ofrid rådde åter i de trånga gatorna, och skrik ljödo ånyo ur de dystra kastellen.
Den offentliga ordningen i det uppblomstrande samhället tycktes på det allra mest
kännbara vis hotad. De stora adelsfamiljerna och deras representation, Capitani di
parte Guelfa, reste sig popolanerna, borgarne, och under ledning af en af sina för-
bundspriorer, Giano della Bella, antogo de (1293) Ordinamenti delta Giustizia, en borg-
fredsförordning, för hvilkens genomförande de valde en Gonfaloniere della Giustizia, »en
rättvisans banerförare». Priorns klocka skulle, om nöd var på färde, kalla tusen borgare
samman under vapen. Af denna borgarkårens högsta ledning har längre fram utbildats
det högsta statsämbetet. Men nu närmast hade den all möda i världen att bibehålla
sin ställning, och Giano della Bella, som alltför våldsamt ifrade mot de stora ätterna,
måste vika och gick, som sed var, i landsflykt till. Frankrike. Icke långt därpå
fingo ätternas förkämpar en ny och oväntad eggelse därigenom, att de mottogo parti-
höfdingarne från det närbelägna Pistoja, Neri och Bianchi. »De hvite» härbergerades
af familjen Cerchi, »de svarte» af ätten Frescobaldi; men då Cerchierna icke egde
några mer förhatliga fiender än Donaterna, så öfverflyttade man inom kort i upphet-
sande syfte de pistojesiska partinamnen på de florentiska partierna Cerchi och Donati.
Nu rådde stark spänning mellan partierna i hela Italien, enär påfven Bonifacius
VIII, om hvilken man sade, att han förföljde Kristi fattigdom i franciskanernas
personer och förde mycket hädiskt tal, på det politiska området framställde större
anspråk än någon Petri efterträdare. Han inblandade sig i alla tvister och upp-
hetsade öfverallt partierna mot hvarandra. Till en början uppenbarade sig en
påflig legat i Florens. Förgäfves belade han staden med interdikt. Nästa år (1301)
sände påfven den franske konungens broder, Karl af Valois; florentinerna tågade
honom högtidligt till mötes med 500 ryttare och öfverlemnade verkligen åt honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
