Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3 Hofvens och borgarnes kultur. Nationellt konstspråk och lärd humanism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOFVETS OCH BORGARNES KULTUR.
139
Piazza della Signoria, Palazzo Vecchio och Loggia dei Lanzi i Florens,
Liksom dessa taflor gifva form åt lånade tankar, så byggde äfven tiggarmunkarne
på de franska cisterciensermunkarnes sätt. Den ursprungligen franska gotiken är
ännu under hela 1300-talet, äfven i Italien, modestilen. Den egenartade stilen bryter
visserligen alltjämt fram, liksom under det begärliga tillegnandet af en högre kultur
öfverallt det egna först gör sig gällande. Men inom samma romanska kulturområde
öfvergå Dante och Giotto redan alla andra i uttryckets kraft och innerlighet.
3. Hofvens och borgarnes kultur. Nationellt konstspråk och lärd humanism.
Italien återfordrade sin andel af kultur under en epok, som utmärktes af
ett förhärskande klerikalt och ridderligt väsen. Sönerna till dess borgare och adels-
familjer bemäktigade sig den förhärskande kulturen och beredde väg för den på det
inhemska vulgärspråket. Men ännu alltjämt voro de klerikale de egentliga litteratörerna,
och furstarnes samt de stora herrarnes hof de förnämsta brännpunkterna för ridderlig
kultur, emedan blott här traditionen i sådan omfattning tycktes fordra en viss festlig
glans öfver tillvaron och enär till följd af sitt ridderliga lefnadssätt hofven ansågo sig
i sitt väsen vara mest besläktade med denna kulturs franska hemland. Det var där-
för en så mycket mera betydelsefull skickelse, att under 1300-talet de båda förnämsta
italienska hofven, påfvens kuria och konungens af Neapel hof, ännu en gång helt
fylldes af provencalskt lefnadssätt och sällskapsvanor. Vid båda hofven gingo prästerna,
riddarne och köpmännen från Riksitalien ut och in. Inom kort växte de sina läro-
mästare öfver hufvudet, men äro likväl otänkbara utan denna hofmiljö.
Under det att Sicilien, hvarest den nationella litteraturen först f ramträd t, alltifrån
»den sicilianska aftonsången» delade det ödesbefryndade Aragoniens historia, blef
konungariket Neapel under huset Anjou en ny, numera sydfransk afart afutveckladt
län. Man märker icke längre någon politisk energi, men dess präktigare utbredde sig
denna monarkis yttre omklädnad. Högadel och hoflif skänkte den en i ögonen fallande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
