Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4 Reformatorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
TH. BR1EGER, REFORMATIONEN.
begärt af kurfursten, att han skulle tvinga
Luther att återkalla sina läror, hade Fred-
rik svarat, att det funnes denna tid i Tysk-
land många högt lärde och förståndige
män, väl bevandrade i språk och hvarje
slag af vetenskap; därtill började äfven
lekmännen blifva kloka och förslå den
heliga skrift; därför vore det efter do-
rnens afkunnande mycket att befara, att,
om man, utan att ordentligt undersöka
hans lära, endast med kyrkans maktspråk
antastade Luther, saken därigenom skulle
blifva långt vidlyftigare, trassligare och far-
ligare; »ty Luthers lära har så spridts till
folket i tyska land och långt utanför
deras gränser samt slagit så djupa rötter,
att, därest hon ej med förnuftiga skäl och
den heliga skrift Öfvervinnes utan endast
med kyrkligt våld och tryck angripes, det
tyska landet däraf skulle upphetsas till
stor förargelse och fördärfligt uppror». Och
detta nedskrefs, innan de mäktiga skrif-
terna från 1520 ännu hunnit göra verkan.
Hvad var det då, som på detta sätt tände
sinnena i brand? Hvarför lyssnade man
till den wittenbergske munkens ord som
till rösten af en profet? Hvarför ljöd till
och med för mången hans rop som väktarens hornsignal från tinnarne, hvilken
efter lång, tung natt bebådar dagens gryning?
Det är tid att nu rikta vår uppmärksamhet till det nya, som talade ur Luthers
förkunnelse och som gjorde slut på medeltiden.
4. Reformatorn.
Martin Luther var ett folkets barn, det vill säga, han härstammade från en sam-
hällsklass, hvars kraft ännu var oberörd af den sedernas förädling och de förfinade
lefnadsvanor, som utmärkte det högre borgerskapet samt, om också i förnämare form,
D:r Johan Eck.
Efter ett samtida träsnitt.
adeln och det högre prästerskapet. Ingen från lifvet bortvänd
lärdom hade hos hans förfäder försvagat folkets sätt att tänka
förfäder säga, att de varit »äkta bönder». I många släktled, to
spekulation, ej heller
Han kunde om sina
rde vi få antaga, hade
de suttit på en och samma torfva - där, hvarest Thuringerwald i sydväst sänker
sig ned till slätten. Ännu hans fader, Hans Luther, hade vuxit upp på bondgården
i Möhra, och det var ett praktiskt yrke, hvari han, då fädernearfvet ej öfvergick till
honom, hänvisad till sig själf, äfven med egen kraft arbetat sig upp, så att han
var i stånd att, om också under mödor och bekymmer, gifva sin äldste son en bättre
bildning, än den han själf fått. Äfven Luthers moder egde folkets enkla väsen.
Från henne har gossen fått mottaga djupa intryck af allt, hvad folket berättade
sinsemellan, hvad det älskade och hvad det fruktade, af dess sagor och dess före-
ställningar om naturen och dess hemliga krafter. Äfven den breda ström af öfvertro,
hvars äldsta tillflöden hafva sina källor på den germanska hedendomens mark, fann
så väg till hans själ, och mycket af det, som då vann insteg där, har under
hans lifstid ej försvunnit. Han hörde talas om goda naturväsen, såsom tomtarne
m. fl., och än mera om onda, som »alpandarne», som förorsakade svår beklämning
i hjärtat, och om häxorna, hvilka kunde förgöra folk och fä, i synnerhet små
barn, och som genom hagel och grufligt oväder kunde skada säden, som stulo äggen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
