Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4 Reformatorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REFORMATORN.
247
ur hönshusen och kommo mjölken att sina för korna. Just vid den tiden fick
häxtron växande makt öfver sinnena, och äfven Luthers moder var fången i
denna villfarelse. Hon plågades svårt af en grannhustrus onda trollkonst, hvilken
»knep i hennes barn, så att de skreko som till döds». Vissa af reformatorns skrifter
äro ännu i dag en guldgrufva för vår kännedom om denna mångfaldigt växlande
folkliga öfvertro.
Men äfven känslans äkthet och naturlighet hos Luther, hans glädje öfver naturen
och hans friska samlif med den torde vi få betrakta som ett vackert arf från hans
förfäder. Hvarken de munkvanor eller den djupa skollärdom, hvilka kostade honom
hans bästa krafter under ett tiotal år af hans lif, hafva förmått utplåna detta hans
Martin, Luthers föräldrar.
Målning af Lucas Cranach.
arf. Med sitt spelande lynne fann han rundt omkring sig anledning till skämt och
intresseväckande iakttagelse. Hans veka naturglädje erinrar om bekanta ord af
Bismarck, hvars kraftyttringar han likväl saknar.
Vi känna ej, om han har sin moder, hvars kroppsliga afbild han var, att tacka
för det tänkande och veka draget i sitt väsen. Föräidrarne framstå tyvärr icke för
oss i historiens fulla ljus. De fantasifulla skildringar, som man i nyare tid gifvit
af dem, hafva endast värde som uttryck för en liflig önskan att tränga in i de för-
hållanden, i hvilka den väldige mannens väsen och egenart utformat sig. Om hans
fader veta vi endast föga. Han var karaktärsfast och pålitlig, sträng och allvarlig,
fiende till all förställning - ej minst på det religiösa lifvets område. Ett enkelt och
fromt lif i sitt hem och i sitt yrke satte han högre än ett munkaktigt jäktande att
nå en djupare helighet; det föreföll hpnom förmodligen som hyckleri. Att hans
äldste son, magister Martinus, hvilken han i sin fantasi redan såg som en duktig
rättslärd och för hvars räkning han just planerade ett giftermål med en ärbar
och förmögen flicka, mot sin faders vilja, ja utan hans vetskap blifvit munk - det
kunde han på lång tid ej smälta. Två år efter sonens flykt från världen försonade
han sig till det yttre med honom, 1507. Han infann sig i klostret i Erfurt för att
fira en hedersdag med honom: den unge prästen läste sin första mässa. I enlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
