Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4 Reformatorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266 TH. BRIEGER, REFORMATIONEN.
utfärda de förbud mot giftermål till följd af de mest omotiverade »äktenskapshinder»,
i andra uppbjuda de all sin förmåga att upplösa rättmätigt ingångna äktenskap -
och allt detta endast för att de »romerska krämarne må kunna kasta ut sina penning-
nät och själasnaror». Men sin höjdpunkt når reformatorns förtärande ifver först då,
när han afslöjar det skändliga missbruk, som kyrkan på mångfaldigt sätt gör sig
skyldig till med afseende på Frälsarens testamente, den heliga nattvardens sakra-
ment. Det är af trefaldigt slag. Först den »kränkning af evangeliets majestät»,
som består däri, att kyrkan förhållit lekmännen kalken, hvilken likväl gifvits
åt alla. Vidare den tyranniska åtgärden att stämpla som en trosdogm, hvad som
likväl blott är »en äfventyrlig drömfantasi», hvarom man under tolf århundraden
ingenting vetat, nämligen att brödet och vinet i sakramentet till sin substans för-
vandlas till Kristi lekamen och blod. Till sist det mest anstötliga af allt, att natt-
varden i mässan gjorts till ett offer för lefvande och döde. Luther vet visserligen med
sig, hvilket vågstycke det är att draga transsubstantiationsläran i tvifvelsmål och
hvilken »svår, måhända omöjlig sak» han angriper, när han företager sig att afskaffa
mässoffret, som utgör kärnpunkten i hela den katolska kulten och »hvarpå prästernas
och munkarnes hela näringsfång hvilar». Ty »befästadt genom ett sekellångt bruk
och ganska allmänt gilladt, har detta missbruk sä djupt inrotat sig, att det är nöd-
vändigt att förändra större delen af de böcker, som nu äro brukliga, och nära nog
kyrkans hela yttre gestalt och att införa eller snarare återställa ett helt annat slag
af kyrkobruk.» Och därtill kommer, att de »allra fetaste» inkomsterna för många
kyrkor och kloster äro grundade på dessa mässor. »Men just det har förmått mig
att taga till orda om kyrkans fångenskap, ty härigenom har Guds vördnadsvärda
testamente tvungits in i den snödaste vinnings trältjenst.»
Åter en radikal omhvälfning, hvartill här i klar insikt af dess bärvidd impulsen
gifves! Den ekonomiska ruinen för så många kyrkliga institutioner var därvidlag det
minst väsentliga. Ty åter hade kyrkans makt träffats i hjärtpunkten. Det hierar-
kiska förmätna anspråket, att kalken tillkomme endast »de andlige», var tillbaka-
visadt. Tillintetgjord var skaparkraften hos kyrkan, hvilken, så ofta hon behagade,
genom sina af gudomlig gloria omstrålade prästers åtgörande, af förgängliga element
väcker Herrens lekamen till lif. Nedstött från altaret var »botoffret», som prästen
frambär för att förlossa de arma själarne i skärselden eller också för deras stora
och små samvetskval, hvilka tagit honom i anspråk för det ena eller det andra.
Hade tidigare prästen störtats, så sjönk nu det viktigaste af hans medlarskap till
marken. Ty präst och offer höra tillsammans.
Det förstörelseverk, hvarpå denna skrift arbetar, var möjligt endast från den fasta
religiösa ståndpunkt, som Luther intog. Så visar sig då också öfverallt i nämnda arbete
den säkra tillförsikten till det nya, som vunnits. Och om det också icke, liksom det
väckande ropet »Till adeln», uttryckligen förbinder den uppbyggande med den ned-
rifvande verksamheten, så bringar det dock i nästan slösande öfverflöd stenar i
dagen, som utan vidare kunde användas till det nya bygget. Men starkare än i båda
dessa skrifter framträder den åstundan, som besjälar reformatorn, att lägga grundvalen
till en sådan, i skriften »Om goda gärningar», och till och med boken »Om en kristen
människas frihet» visar intet spår af det grus och de spillror, som evangeliet måste
hopa. Läsaren föres här genom den nya religiösa världen, som hvilar så lugn och
sluten i sig själf, att knappast en ton från den gamla världen tränger fram dit. Vi
måste slutligen dröja vid dessa båda arbeten, söm väsentligen öfverensslämma i inne-
hållet, af den grund att de i tydliga konturer låta för våra ögon skymta någonting,
som vi hittills ej ännu hunnit beröra, en oerhördt viktig del af den nya världsåskåd-
ningen, hvilken detalj inom kort på ett afgörande sätt praktiskt skulle göra sig gällande.
Ty det har i hög grad bidragit till omgestaltningen af hela det sociala lifvet. Det
är det nya evangeliska lifsideal, det särskilda slag af evangelisk sedlighet, hvilken af
den af klostrets dimmor beslöjade jorden skapat en trädgård af plikttroget och lifs-
lustigt arbete. Visserligen få vi också på detta område ej vänta, att denna föränd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
