Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4 Reformatorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REFORMATORN.
267
ring liksom i ett slag genomförts. Mången rest af det gamla idealet af världsfrånvänd
fromhet har ännu någon tid bibehållit sin makt öfver sinnena (äfven hos Luther
själf). Men hvad betydde det? Den nya principen var funnen! Kan man tvifla på
dagens inbrott, när bländande solglans flödar öfver de höga bergen och de öppna
fälten, fastän här och där en klyfta ännu hvilar i skuggan?
Man skall icke eftersträfva någon »särskild grad af helighet» genom vallfärder,
genom att gå i kloster och fly »världen», ej heller genom att utföra de af kyrkan
föreskrifna goda gärningarne, såsom donationer till fromma ändamål eller allmosor,
»Frågar du människorna, om de anse också
hvarmed man söker gagna sig själf.
det för goda gärningar, när de sköta
sitt handtverk, gå, stå, äta, dricka,
sofva och förrätta alla slags sysslor
för kroppens näring eller allmänt
gagn, och om de tro, att Gud har
välbehag till dem härutinnan, så
skall du finna, att de säga nej och
inskränka de goda gärningarne till
böner i kyrkan, fasta och allmosor.
Allt annat akta de fåfängt; därom
bryr sig Gud ej det minsta.»
Häremot skall man uppställa föl-
jande regel, med hvars hjälp »enhvar
kan känna och röna, när han gör
godt eller icke godt»: »eger han i sitt
hjärta den förtröstan, att hans gär-
ning behagar Gud, så är den god,
vore den äfven så ringa som att upp-
lyfta ett halmstrå.» »En kristen män-
niska - vi hafva förut anfört ordet
- som lefver i denna förtröstan till
Gud, vet allt, förmår allt, tilltror sig
allt, hvad som kan göras, och gör
allt af fri och glad vilja, ej för att
samla många goda verk och gärning-
ar utan så, att det är honom en
lust att på detta sätt vara Gudi be-
haglig och så, att han tjenar Gud
rent och för intet, låter sig därmed
nöja, att det behagar Gud». »Den, som
lefver i denna tro, behöfver ingen
lärare i goda verk, utan det, som till-
hör hans dagliga gärning, det gör
han, och är allt väl gjordt». Därmed vill Luther säga: de goda gärningar, som tron
alldeles af sig själf verkar och frambringar, innefattas omedelbart af den enskildes
stånd och yrke, bestå i fullgörandet af det, som den af Gud åt enhvar förlänade ställ-
ningen i världen emellanåt kräfver. Då tarfvas ingen stor, i världens ögon prun-
kande gärning, utan det allra minsta, som ens kall medför, är Gudi välbehagligt, är en
gudstjenst. Så kunna föräldrar, bättre än genom fastor, kyrkobyggande, iakttagande
af alla kyrkliga ceremonier, »vinna saligheten» genom att redbart uppfylla sin för-
äldraplikt: »Därest de rätt uppfostra sina barn till Guds tjenst, hafva de förvisso båda
händerna fulla af goda gärningar framför sig. Ty hvilka äro här de hungriga, törstiga,
nakna, fångna, sjuka, främmande, om icke dina egna barns själar? Med dem gör Gud
ditt hus till ett barmhärtighetens hus och insätter dig som styresman för dem, att du
må draga försorg om dem, undfägna och vederkvicka dem med goda ord och gärningar,
så att de lära sig frukta Gud och sätta sitt hopp, sin tro och sin förtröstan till honom,
att de lära sig förakta timliga ting, undergifvet bära olycka och icke frukta döden,
icke fästa sin kärlek vid detta lifvet. Se, hvilken god lektion detta är, hur många
Reproduktion - förminskad storlek - af titelbladet till Luthers
skrift: Von der Freiheit eines Christenmenschen, Wittenberg 1520.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
