Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7 1525 års revolution och reformationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1525 ÅRS REVOLUTION OCH REFORMATIONEN.
307
uttryck för »den gudomliga lag», som hu-
siterna talade om. Det är den ideella mått-
stocken för bedömandet af allt bestående,
som Wyclif trodde sig hafva funnit i den
heliga skrift. Men äfven en annan lösen,
som under bondekriget väckte en ojäm-
förlig entusiasm, ordet om »en kristen
människas frihet» - den lösen har redan
här utgifvits. Och redan här begagnas den
som ett vapen mot lifegenskapen: »Man
må hafva i minnet, att vår Herre Gud
med sin död och sina sår så svårt och villigt
lidit för vår skull, på det att han skulle
frigöra oss och lösa oss från alla band och
ingen framgent skulle höja sig of ver den
andre». Fördenskull är den ingen kris-
ten, som förklarar sin medmänniska för
lifegen. Denna frihet behöfver blott blifva
erkänd: »Ty hvem vill hellre vara lifegen
än fri? Kristus Jesus har af sin faderliga
vishet förlänat människorna denna frihet».
»Därför, ädla,fria kristna människor, handla
därefter!» »Fromma, trogna kristne, låten
hvarje stor oförrätt gå eder till hjärtat!»
»Man bör icke längre lida eller fördraga
sådant från någon, vare sig andlig eller
världslig. Låtom oss tillse, hvad som oss
till fromma länder, och lefva för vår stora
frihet!» Bakom alla dessa maningsord ligger
det goda husitiska uppropet att gripa till
våld: »Slå bara till med fröjd; se, det går lätteligen; Gud öfvergifver ej de sina».
Det var de högre klasserna öfver hufvud, mot hvilka detta manifest vände sig,
hvilket alltsedan år 1476 med stor effekt spriddes i tryck. Det hat, som uppspirade
af denna sådd och hvars tillväxt befordrades genom tusende uppeggande händelser,
hade emellertid till ej ringa del till föremål prästerna och munkarne, hvilkas oför-
skämda tiggeri brandskattade det öppna landet. Men hatet var ej i stånd att beröfva
fromheten dess kyrkliga karaktär. Liksom bönderna i alla sina sammanslutningar
jämte kejsaren undantogo äfven påfven, så kom det fromma sinnelaget till uttryck
också i de religiösa förpliktelser, hvilka de pålade förbundsmedlemmarne. De sam-
mansvurne, hvilka år 1502 drefvo sitt spel å biskopsdömet Speiers område, utgåfvo
visserligen en högst antiklerikal lösen, i det att på frågan: »Gissa, hvad det nu är
för väsen?» svaret skulle lyda: »För prästernas skull förmå vi icke rädda oss».
Men de förpliktade sina medsammansvurne att dagligen falla på knä och bedja fem
Fader vår och lika inånga Ave Maria samt att som förbundets skyddshelgon utköra
himladrottningen och den helige aposteln Johannes. En af de förnämste orostif-
tarne, den talföre bonden Jost Fritz, hvilken, då anslaget misslyckades, undkom och
ett årtionde senare (1513), då han var bosatt i byn Lehen invid Freiburg, i Breisgau
blef ledaren för ett nytt uppror, begagnade vid sitt hemliga värfningsarbete, när han
frågat sin granne, om han icke ville bidraga till den »gudomliga rätten», äfven bi-
beln som vapen: ingenting annat än hvad den heliga skrift innehölle och hvad som
i sig själft gudomligt, rätt och billigt vore, ville de företaga sig. Ja, kyrkoherden i
Lehen, som af den sluge agitatorn vunnits för förbundet, försäkrade, att man i skrif-
ten funnit, det den gudomliga saken måste vinna framgång. Det baner, som Jost
Fritz hade låtit måla, visade bilden af den korsfäste och, knäböjande nedanför denne,
en bonde och bondeskon; därtill underskriften: »Herre, stå din gudomliga rätt bi!»
Man måste emellertid känna till, hvad man här menade med gudomlig rätt och
hvad skriften ansågs innehålla.
Till torgs gående bönder.
Kopparstick af Albrecht DiirerM
Königl. Kupferstichkabinett i Berlin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
