Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9 Reformationens nya lyftning i Tyskland; reformationen och det öfriga Europa, 1532–1545
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REFORMATIONENS NYA LYFTNING. 1532 - 1545. 361
ningar af reformationen. Det fanns icke något kulturland, där denna rörelse icke gjorde
sig gällande som en än mer än mindre starkt eggande faktor i den af jäsningsämnen
fyllda tiden och uppenbarade sin kraft på ett håll i positiva nydaningar, på ett annat
åtminstone i reaktionens häftiga anlopp. I mer än ett främmande land hade den
redan segerrikt slagit igenom. På andra håll gick den trots allt motstånd oaflåtligt
framåt eller var ingripen i en hård kamp, hvars hopplöshet ännu var fördold för
de tyska protestanterna. Ända till de fjärrbelägna sydeuropeiska halföarne satte
reformationen marken i skakning; också här kunde man förmärka något af den
djupa rörelse, hvari den försatte andarne. Ja, man kan säga, att för hvart och ett folk
i Europa, från Medelhafvet ända till den skandinaviska och baltiska Norden, från
Atlanten ända till osmanernas och moskoviternas gränser slog på visst sätt ödes-
timmen: hvart och ett ställdes inför den afgörande frågan, om dess inre kraft och
yttre förhållanden tillstadde det att låta sig genomträngas af den nya tidens anda
eller om det skulle knyta sin andliga existens till en makt, hvilken, trots sitt ännu
alltjämt oförbrukade arf af religiösa och sedliga krafter, representerade en af historien
öfvervunnen epok af kristlig kultur.
Den afgörande hufvuddrabbningen - den som gällde hela världen - skulle för-
visso framgent som hittills utkämpas på tysk mark. Men alltjämt var måhända
den möjligheten för handen, att affallet från medeltidens kyrka, hvilket på vissa håll
var ett fullbordadt faktum, och att den brytning med Rom, som vi på andra håll
förefinna, skulle gifva den tyska protestantismen nytt krafttillskott. Men det är icke
endast denna möjlighet, som vi måste beakta. Motståndet mot den nya religiösa
principen kunde måhända i det ena eller andra landet redan hafva nått den styrkan,
att det åtminstone indirekt förmådde öfva en motsatt verkan på Tyskland.
Vi torde följaktligen på vår vandring genom reformationens tidsålder hafva nått
fram till en punkt, där vi med allt fog kunna afbryta vårt skärskådande af den
världshistoriska rörelsens centrum för att i dess allmännaste drag påminna oss ut-
vecklingens gång i de främmande land, hvilka hittills beaktats endast för så vidt
de bildat inslag och ränning i Karl V:s politiska väfnad.
Vid första ögonkastet tvingar sig den iakttagelsen på oss: redan nu brister den
västerländska världens enhet sönder. På ena hållet höjer sig på romansk mark ett
nytt Wittenberg, en egendomlig renässans af Luthers idéer utaf omätlig verkan.
På det andra hållet - ännu en gång bland romanska folk - kommer impulsen
till den väldiga reaktion, i kraft af hvilken medeltiden, föryngrad och utrustad med
ny energi, som en mäktig massa af en tidigare formation skjuter upp i den nya
tidens lif, på det mest mångfaldiga sätt genombrytande eller också liksom öfver-
höljande detta.
Det är denna nydaning af den katolska världen, som vi direkt möta, när vi nu
närmast vända oss till Spanien och Italien.
Grundvalarne till nyare tidens Spanien hafva lagts af de »katolska konungarne»
Ferdinand och Isabella, utan hvilkas nydaningsverk Karl V icke skulle kunnat
upptaga kampen om öfverväldet i Europa, ännu mindre hålla stånd i densamma.
Först genom detta konungapar har Spanien omdanats till en nationalstat med ord-
nade förhållanden. Men ännu större var en annan bragd af de märkvärdiga här-
skarne, nämligen deras kyrkliga reformarbete, enär detta för världshistorien fått en
nästan omätlig betydelse. I det de genom en omfattande inskränkning af det påfliga
inflytandet ställde den katolska kyrkan i sina riken i strängt beroende af sin makt,
fullföljde de därvid icke blott det politiska syftemålet att öka sitt världsliga herra-
välde utan jämväl ett annat, nämligen att med alla till buds stående medel göra
slut på det kyrkliga lifvets förvildning, hvilken i Spanien var lika elakartad som på
något annat håll. Genom införandet af en sträng sedlig tukt lyckades de återföra
åtminstone det högre prästerskapet till dess kyrkliga uppgifter. Tillika inriktades
den gamla, för religionens sak ifrande nitälskan, som under en sekellång kamp mot
de otrogne blifvit ett nationellt karaktärsdrag hos det spanska folket, på den katol-
ska religionens centrala delar, och genom den verksamhet, som inom detta område
Världshistoria IV. 46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
