Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9 Reformationens nya lyftning i Tyskland; reformationen och det öfriga Europa, 1532–1545
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REFORMATIONENS NYA LYFTNING. 1532 -1545.
367
Utsikt öfver Geneve.
Kopparstick af Vischer 1641.
dessutom - hur skulle han kunnat göra påfven till sin fiende, drifva honom till
sin motståndares sida? Så se vi honom då, allt hårdare, ju längre tiden led,
förfölja sina evangeliska undersåtar, till sist med ett ej ringa mått af grymhet. I
trots häraf var vid hans död kätteriet icke utrotadt. Ännu häftigare gick hans son
Henrik II (1547-1559) tillväga mot detsamma, likväl med ännu sämre resultat. Denne
var alllifrån början ett redskap i ett fanatiskt partis hand. Så har hans regering
gjort sitt till, att protestantismen i Frankrike sammansmälte med en politisk parti-
ställning. Ty de evangeliske sågo redan i sina led medlemmar af den högsta aristo-
kratien, såsom bröderna Frans och Kaspar af Coligny; ja till och med en gren af det
kungliga huset slöt sig till dem: Anton af Navarxa och hans broder, prins Ludvig
af Condé. Men evangelii anhängare slöto sig under Henriks sista regeringsår också
samman till en kyrka, och denna grundade sig, hvilket här var en gifven följd af
det genom statens fientliga förhållande betingade oberoendet, på frivillighetens och
själfstyrelsens princip. Så se vi i slutet af ofvannämnda epok - 1532 - 1555 - i Frank-
rike denna egenartade protestantism uppstå, hvilken, uppstigande till världshistorisk
betydenhet, störtat landet i de fruktansvärdaste inbördeskrig och, ehuru - ej utan
medverkan af den spanska andan - besegrad, likväl aldrig fullständigt har kunnat
utrensas ur nationens kropp och som är att betrakta som en verksam faktor i det
moderna Frankrikes historia.
En odödlig förtjenst om sitt fädernesland, som försköt honom, har fördenskull
den fransman inlagt, efter hvilken med allt fog Frankrikes »lutheraner» från 1555,
med en ny benämning, uppkallats. Denne man är Johan Calvin.
Calvin, som vid tiden för den wittenbergske munkens uppträdande var åtta år
gammal (han föddes 1509 i Noyon i Picardie), är den andra generationens store
reformator, näst Luther den inflytelserikaste af alla reformatorerna under 1500-talet.
Sedan han tidigare vinnlagt sig om rättsstudier och förvärfvat sig en grundlig huma-
nistisk skolning, hade han, framför allt i Paris, lärt känna evangeliet i Luthers fram-
ställning. Och i denna form hade han tillgodogjort sig detsamma med det för
honom egendomliga lugna och trygga sätt, hvilket likväl i detta fall, då hans lif stod
i begrepp att erhålla ett fullständigt nytt innehåll, liksom i blixtsnabb vändning slog
om och med ens gjorde 24-åringen till en mogen man och en öfver sina syften klar ledare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
