Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9 Reformationens nya lyftning i Tyskland; reformationen och det öfriga Europa, 1532–1545
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REFORMATIONENS NYA LYFTNING. 1532 -1545.
373
slagen osjälfviskhet, med beundransvärd förmåga af uppoffring ställer han allt, hvad
han är och eger, i denna heliga saks tjenst: sin bildnings och sitt vetandes skatter,
sin nästan enastående organisations- och ledaretalang, sin konst att pröfva andarne
och anvisa enhvar hans rätta plats och ej minst sin lågande vältalighet, denna makt
öfver ordet, som i kampen mot den gamla kyrkans »afgudatjenst» liksom tygellöst
stormar fram och likväl aldrig förfelar sitt mål. Så stor var alltså hänförelsens renhet
och kraften hos denne apostel för den evangeliska sanningen, att verkan af evange-
lium led endast ringa afbräck genom nämnda falska tillsatser.
O fcfatt) &oc!> wimfcer ttufn Beter £6rffl /
t>nt> Cafötof f?/
©mutter in W< £aor gefaOen/
©Ött &<Iffe fra <8crfrrten aflen.
wjte manaem. wafat. 25.
Samtida flygblad rörande striden mellan Luther, påfven och Calvin.
Detta är så mycket mindre fallet, som vi måste göra en bestämd åtskillnad mellan
Calvins skapelse i Geneve och den protestantism, som lånat hans namn.
De brister, som vidlåda Genéves stat och kyrka: vissa drag af ofrihet, lagiskt
väsende, hårdhet och prästerligt tyranni, hafva, om de icke öfver hufvud taget
inskränkts till sitt ursprungsområde, ej i denna groft ensidiga form öfverflyttats till
Genéves dotterkyrkor och hafva hos dem, i förmildrad gestalt, visat sig till en del
vara till gagn för calvinismens särskilda missionsområde. Här spåras källan till de
speciella krafter och egenskaper, hvilka den calvinska protestantismen icke minst har
att tacka för sin storartade framgång.
Egde då icke den sedliga tukten, renad från sina sämsta utväxter, sitt berätti-
gande, framför allt hos en generation, som borde befrias från den döende medel-
tidens slapphet och sedliga svaghet? Och kunde den icke lända till dess större väl-
signelse, när den icke längre, som i Geneve, utöfvades af en öfver församlingen stående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
