Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET BÖHMISKA KRIGET. 455
hotande kriget. Ännu alltjämt var det icke något religionskrig. Det kunde redan
förmärkas af påfvens men äfven af prästerskapets ringa medverkan. Från Florens och
Genua inflöto små tillskott. Påfven skänkte 10,000 gulden i månaden och anslog af
tionden i Italien 3 X, hvilken skatt emellertid under första året ej uppgick till mer än
100,000 dukater.
Det vapenstillestånd, som kejsaren den 29 september slutit med Betlen Gabor?
ledde ej till någon fred. Furstens fordringar voro alltför högtspända, särskildt
penninganspråken omöjliga att uppfylla. På riksdagen i Neusohl (juli-augusti
1620) hade de evangeliska radikale öfvermakten och företogo Betlen Gabors val till
konung. Därmed var han åter hänvisad till Böhmen och unionen.
Efter vanligheten sökte hvar och en särskildt bevaka sina egna fördelar. Endast
Sachsen och Hessen-Darmstadt afföllo helt och hållet från unionens sak, sedan de
katolska ständerna afgifvit den försäkran, att man icke ville med våld, utan iakt-
tagande af laga former, fördrifva från stiften de protestantiska innehafvarné af andliga
förläningar. Dessutom lät kurfursten af Sachsen till sig förpanta de båda Lausitz och
erhöll löfte om ett världsligt furstendöme, som under krigets lopp torde komma att
blifva ledigt; förmodligen afsågs härmed Anhalt. Den 18 juni hölls unionsdag i Ulm. Dit
infunno sig sändebud från hertigen af Bayern och begärde en förklaring, att unionen
icke skulle öppna några fientligheter mot ligans medlemmar. Erhölle han ej en
sådan, så skulle han angripa. Ett motstånd vid Donau af unionens stridskrafter
skulle där hafva bundit ligans bayerska här, och de kejserliga trupperna skulle i Böhmen
hafva stått ensamma mot de böhmiska och ungerska trupperna, ty kurfursten af Sachsen
skulle först då inrycka i Böhmen, om äfven kurfursten af Bayern anfölle detta land.
Men unionens furstar fruktade, att spanjorerna, som kommo från Nederlanden,
skulle falla dem i ryggen, medan de voro inbegripna i kamp med Maximilian. En
fransk beskickning, som infann sig i Ulm för att medla mellan unionen och ligan,
uppnådde mycket lätt sitt syfte. Unionen afgaf den önskade förklaringen; Maximilian
af Bayern var skyddad i ryggen: han kunde börja stöten mot Böhmen.
Redan den 24 juli marscherade han med 21,000 man in i Öfre Österrike och
framsköt några tusen man utmed vägen från Fiirth till Pilsen. De 2 å 3,000 man,
som stodo i Öfre Österrikes sold, försvunno i likhet med de beväpnade bön-
derna mycket snart ur synhåll. Om det ej stått alltför klart för det evangeliska
folket i de båda delarne af Österrike, att »herrarne och folket» i denna kamp
mycket mera tänkte på sin egen fördel och sin politiska makt än på sin tro, så
skulle den bayerske hertigen ej så lätt fattat fast fot i Öfre Österrike. Samma folk,
som under Stefan Fadinger några år senare gjorde ett segerrikt uppror och i grund
slogo bayerska och kejserliga trupper, skulle då i förening med landständerna kunnat
förhindra Maximilians marsch mot Böhmen. Men i stället kunde denne redan den
4 augusti mottaga hyllning i Linz och införa bayersk förvaltning i Öfre Österrike.
Sedan därpå äfven föreningen med de kejserliga trupperna under Bouquoy verk-
ställts, var det ingenting, som hindrade, att man förlade krigsskådeplatsen till Böhmen.
Där stod Thurn med det böhmiska uppbådet vid Tabor; Mansfeld hade fattat
posto vid Moldauthein. Denne befann sig sedan kejsarvalet i ett allt annat än angenämt
läge, ty han erhöll icke längre några penningmedel från Savoyen. Därför begärde
han af konung Fredrik en fast anställning, nämligen i den fallne Colonna Fels’ ställe,
och dessutom sold åt sina trupper. Men just detta senare kunde Fredrik ej erbjuda.
Också beredde det svårigheter att bringa förhållandet mellan Thurn och Mansfeld
på det klara. Mansfeld hade sålunda ej något annat att göra än att vid bayrarnes
anmarsch erbjuda Maximilian sina tjenster: han vore beredd att öfvergå till kejsarens
och ligans parti, om man förlänade honom personligen riksgreflig värdighet och
ståthållarskapet öfver Luxemburg och ansloge 400,000 gulden till gäldande af den
resterande solden. Hertigen gaf honom genast ett förskott om 100,000 gulden och
ryckte nu, sedan också Bouquoy vunnits därför, mot Prag.
Kristian af Anhalt, som hade öfverbefälet öfver de stridskrafter, som stodo till
hans herres förfogande, intog en fast ställning vid Rakonitz, hvarest han under några
dagar förmådde hejda motståndarnes framträngande, alltjämt i det hopp, att under
tiden hjälptrupper från Nedre Österrike eller Ungern skulle inträffa. Modlösheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
