Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE TYSKA CONDOTTIERERNA.
475
massor. De första linierna af bayrare blefvo visserligen kastade öfver ända, men det
behöfdes endast, att ett af Tillys regementen höll stånd, för att de danska leden
skulle hejdas och komma mellan tvenne eldar. För ett segt motstånd lämpade sig
icke den danska hären; den gjorde helt om och tog till flykten. Tills vidare hade
konung Kristian ingen armé. Hans fotfolk var fullständigt upprifvet eller tillfånga-
taget; hela artilleriet hade fallit i Tillys händer.
Wallenstein hade under tiden med större delen af sin här anträdt marschen från
Zerbst till Mähren. Det var ett för den tiden beundransvärd! kraftprof, att han efter
tjugufem dagars marsch kunde återförena sina trupper i Olmulz. Hans motståndare
hade råkat i ett mycket dåligt läge, emedan förbindelsen med Betlen Gabor ännu
länge lät vänta på sig, ty fursten af Siebenbiirgen hade ryckt in i öfre Ungern.
Om Wallenstein ådagalagt samma snabbhet i angrepp som i anmarsch, så skulle
Mansfeld och hertigen af Weimar kunnat upphinnas och besegras. Den förre hade
dessutom alltför länge dröjt med att öfvergå March. Man har sökt sätta de mest
växlande äfventyrliga planeri samband med hans egensinniga skilsmässa från hertigen
Plundring af en kyrka. Kopparstick af Callot i Les miséres et les malheurs de la guerre, Paris 1633.
af Weimar och förmodat, att han velat marschera genom Böhmen och Bayern till
Frankrike. Han lyckades likväl, trots sitt dröjsmål, att undkomma Wallensteins
förföljande ryttarskaror och förena sig med Betlen Gabor. Ånyo försummade Wal-
lenstein att med ett snabbt anfall angripa fienden, som knappt skulle hafva varit honom
vuxen. Betlen Gabor själf har uppenbart fruktat detta, ty han drog sig öfver Neubra
och Waag tillbaka ända till Tyrnau.
Fursten stod redan i underhandling med de kejserlige. Hållningslöst nog förband
han sig i freden i Pressburg (den 20 december 1626) att åt sitt öde öfverlemna de
trupper, som från Tyskland kommit honom till undsättning. Mansfeld hade redan
skilt sig från sitt folk, som i smärre afdelningar drog sig tillbaka till Schlesien. Själf
tänkte han begifva sig till Venedig för att åt sig anskaffa nya förstärkningar och pen-
ningmedel, hvartill nog anledning förefanns. Han var stadd på färd genom Ungern
och Bosnien, åtföljd af några få vänner, då han, som redan länge varit svårt sjuk, i
närheten af Sarajewo bortrycktes af en bråd död. På föranstaltande af republiken,
som till en början ej litet öfverraskats af underrättelsen om Mansfelds färd in på
dess område, bisattes i domen i Spalato stoftet af den ridderlige condottieren, hvilken
ingen kunde förvägra en viss grad af aktning och erkännande. Få dagar efter honom
dog i Ungern hans siste vapenbroder, hertig Johann Ernst af Weimar, hvilken liksom
han uppnådde en ålder af endast trettiotvå år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
