Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8. Främmande inflytelser.
Under det att Europas stridbara makter rustade sig till kamp, hade ett viktigt
omslag skett i krigföring och härväsen. Det var icke längre de gamla hoparne af
landsknektar, som, än för den ene, än för den andre landsherrens räkning, sammansvet-
sades till ett krigiskt företag, utan stående besoldade arméer, hvilka den, som i det
stora kriget ville slå ett slag för sina intressen och rättigheter, varaktigt måste hålla
samman. Förr hade man värfvat på sex månader; om hösten afskedades så
mycket folk, som man kunde utbetala sold till. Nu måste man sörja för hären om
vintern; också spelade vinterkvarteren och deras besättning en stor roll vid slutet
af en period i ett fälttåg. Från denna tid hörde det till fältherrens första och vik-
tigaste uppgift, så snart vintern nalkades, att bemäktiga sig ett så stort och väl-
mående landområde som möjligt, hvilket måste tillgodose honom med medel för
härens underhåll och krigets fortsättande.
Wallensteins uppträdande hade utomordentligt stegrat krafven på krigföringen.
De små condottierer, från hvilka han lånat sitt system, kunde icke längre bestå
jämsides med de jättestora arméer, som han ställde upp. Den krigförande måste
vara en stormakt eller besoldas af stormakter. Därigenom uppkom det andra slaget
af krigföring: kriget medelst subsidier. Delta var farligt för den krigförande, emedan
dennes existens hotades, så snart subsidierna sinade ut. I detta läge befann sig nu
den danske konungen, hvilken bar vapen icke blott för egen räkning utan också
för konungens af England. Konung Karl I, som var mycket mer verksamhetslysten än
sin fader men också långt lättsinnigare, var till slutet af år 1626 skyldig honom 570,000
pund af fördragsenligt bestämda subsidier, under det han endast betalt 60,000 pund.
Också det människomaterial, hvaraf de nya härarne bestodo, hade blifvit full-
ständigt annorlunda, ej hvad officerarne men hvad manskapet beträffar. Det fanns
icke längre några »tyska knektar», hvilka, stolta öfver sin kejserliga krigsrätt, öfver
fullgörandet af sina lagar, öfver en fläckfri vandel, vakade öfver att hvarje man var
förfaren i vapnens bruk. För att anskaffa de massor, som man nu behöfde, måste
man besolda äfven olärdt folk. Den som en gång sjunkit ned i sådan nöd och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
