Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
526 H. VON ZWIEDINECK-SUDENHORST, MOTREFORMATIONEN I TYSKLAND.
Arkitekturen har under senare hälften af 1500-talet på tysk jord skapat sina mest
framstående verk. Ehuru man från prästerskapets sida, alldeles sär^kildt från de
reformerta prästernas, ifrade mot renässansen, emedan den ansågs stamma från Rom
och ega en hednisk karaktär, kom den likväl äfven i Sydtyskland till uttryck, enär
konstnärerna voro uppfyllda af dess anda och former. I Alplanden ansluter sig
renässansen nästan oförmedladt till gotiken, emedan de politiska förhållandena under
Maximilian I samt Karl V och förbindelsen med Spanien, hvilken mestadels måste gå
öfver Italien, gynnade upptagandet af sydliga former. Redan i Kärnten och Tyrolen
mötes italienaren af sin egen konst i många delvis till och med glänsande byggnader.
»Das Landhaus» i Graz tjenade som mönster för talrika slottsbyggnader i Alplanden,
medan slottsbyggnaderna i Stuttgart och Tubingen och rådhuset i Heilbronn vittna
om, att den nya smakriktningen vunnit insteg i furstliga och patriciska kretsar.
Hur högt utvecklad denna var och i hur hög grad man är angelägen att bevara
dess inflytande på den konstnärliga formens utveckling öfver hufvud taget, framgår
af det odelade intresset i vår tid för den tyska arkitekturens mästerverk, slottet i
Heidelberg, och för konsthandtverkets tusentals produkter, på hvilket område det tyska
handtverket väl kan anses hafva vunnit seger öfver arbetet i grannlanden. Furste-
rummet i rådhuset i Augsburg, familjerna Pellers och Tuchers boningshus i Niirnberg,
trappor och salsinredningar i Bremen, husfasaderna i Hildesheim och Goslar, sam-
lingarne af spetsar, smycken, praktvapen m. m. i våra museer utvisa delvis oupp-
nådda mönster för kommande tiders koristhandtverk.
Och likväl är detta endast rester, som sluppit undan egna och främmande krigs-
folks roflystnad. I stället för glänsande, konstfulla vapen, hvilka voro afsedda att
smycka riddarsalar och herrskapsrum, kommo nu de groft skurna, klumpigt till-
yxade spjut och musköter, som bevarades i de krigförande makternas tyghus. Mass-
produktionen motsvarar här först behofvet under förändrade tidsförhållanden. Krets-
loppet i folkens lif afslutas på ett särskildt påfallande sätt med westfaliska freden:
arbete, förvärfvande af alla slags egodelar ända till öfverflöd, kamp, förintelse, nytt
maningsord till arbete. När man den 26 juni 1650 sammankom till Nurnberg för
att i de mest högtidliga former genom särskilda fullmäktige förrätta utväxlandet af
fredsfördragen, förväntade optimistiska sinnen, att samtid och eftervärld skulle upp-
fyllas af deras lof.
»Wie dass Ihr habt den Krieg aus Teutschland weggeschlagen
in eine fremde Welt wo man nur Friede sieht.»
De bedrogo sig mycket. Den värld, hvars öden vi här skildrat, skulle ej för-
unnas ens en mansålder för att hemta vederkvickelse och nya krafter. Endast få
årtionden hade hunnit förflyta, då slottsmurarne i Heidelberg, det nationella konstverket,
som man så sorgfälligt beskyddat, likväl föllo till den utländske segrarens fötter.
Minnespenning öfver afslutan-
det af westfaliska freden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
