Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
532 M. PHILIPPSON, MOTREFORMATIONEN I SYD- OCH VÄSTEUROPA.
angelägenhet, och å andra sidan ansågo de sig återigen oumbärliga för dess vid-
makthållande. Så var deras politiska styrelse färgad af fanatism, deras fanatism på
samma gång den politiska och personliga ärelystnadens sak, och den nära föreningen
af dessa båda driffjädrar förlänade Filip II:s och hans förtrognes uppträdande den
fruktansvärda, skoningslösa energi och hårdnackenhet, som trodde sig kunna och
böra undanrödja hvarje hinder med, om det kräfdes, de mest förkastliga medel,
emedan de afsågo att föra Guds sak till seger.
Därigenom hade Filip II kommit i fullständig öfverensstämmelse med åskådningen
hos det stora flertalet af spanjorerna, först och främst kastilianerna, hvilka han
därför nästan uteslutande valde till sina rådgifvare och verktyg och på allt sätt
föredrog. Liksom sin konung trodde sig kastilianerna förutbestämda till att med
svärdet i ena handen och krucifixet i den andra eröfra världen och behärska den -
till Guds ära, men äfven till det ridderliga, trosstarka Spaniens.
Och likväl innebar hvarje försök till ny maktutvidgning en allvarlig fara, ty
redan det spanska rikets dåvarande utsträckning utgjorde just dess svaghet. Huru
var det möjligt att i längden sammanhålla en statsorganism, som skulle kunna
räcka till för Spanien och Nederlandens och jämväl halfva Italiens, Central- och
Sydamerikas kraf och intressen, och försvara dessa, fjärran från hvarandra belägna,
land mot talrika fiender? Därtill fordrades en invecklad förvaltningsmekanism, hvilken
kräfde en dyrbar tid och stora kostnader och främst på grund af de svåra och lång-
samma kommunikationerna vid denna tid endast sällan medgaf att sätta ett riktigt
beslut i rätta ögonblicket i verket.
Det var några af svaghet härrörande skäl, hvilka under nyare tiden mqd nödvän-
dighet ställt sig hindrande i vägen för hvarje försök att grunda ett världsvälde. Men det
spanska folkets egendomliga karaktär skapade andra särskilda svårigheter. Dess långa
kamp mot morerna, som icke blott voro politiska motståndare utan också på grund af
tro och härstamning, hade vant det vid obevekligt underkufvande af alla främmande
nationer, med hvilka det kom i krigisk beröring; de blefvo antingen tillintetgjorda
eller hårdt och grymt utsugna till förmån för segraren. Konsten att med sig själf
sammansmälta eller åtminstone försona främmande folk var spanjorerna okänd. De
framträdde i Amerika blott som eröfrare, ja förhärjare. I Italien och Nederlanden
regerade de medelst fästningar, garnisoner, bödlar och trosinkvisitorer. De betjenade
sig endast af svärdseggen och kättarbålet, men hade ingen användning för vare sig
skicklighet eller vis måtta. De voro fördenskull djupt hatade af alla underkufvade
nationer; dessa afvaktade endast i glödande raseri det ögonblick, då de kunde resa
sig upp mot förtrycket, som gjorde hvar och en särskild olycklig och beröfvade
hela organismen all kraft och friskhet.
Till det yttre företedde visserligen det spanska riket en glänsande bild. Om också
invånarantalet icke helt motsvarade dess stora utsträckning, öfversteg det Ukväl betyd-
ligt alla öfriga staters vid denna tid. I Europa härskade Filip öfver tjugu millioner
undersåtar, medan Frankrike egde något mer än hälften och England blott ungefär
en fjärdedel af detta antal. I öfverensstämmelse härmed voro den spanske konungens
inkomster större än hvarje annan kristen furstes, i det de uppgingo till &1/» millioner
dukater eller, i våra dagars mynt, bortåt 137 millioner kronor. Likväl stego utgif-
terna inklusive räntorna för den väldiga statsskulden till 6 */a millioner dukater.
Detta öfverskott måste täckas medelst det fördärfliga försäljandet af titlar, förvalt-
nings- och domarämbeten liksom genom utomordentliga skatter, hvilka man med
sorgfällig skonsamhet mot Spanien pålade bilanden.
Riket Aragoniens områden hade bibehållit sin fria författning, hvilken visserligen
var Filip en nagel i ögat och den han i sjäifva verket under loppet af sin regering
under utgjutande af det ädlaste aragoniska blod förstod väsentligen inskränka med
tillhjälp af inkvisitionen, som var honom obetingadt hängifven och icke skonade
någon rang eller förtjenst, Sina öfriga riken styrde han, efter en väl underrättad
samtidas uttryck, med järnspira. Som stormästare öfver de tre riddarordnarne
bortgaf han efter sitt godtycke deras rika prebenden, h varigenom han gjorde sig till
oinskränkt härskare öfver den merendels fattiga lägre adeln. Högadeln tvang han
till lydnad genom inkvisitionen, som var i lika grad en stats- som kyrkoinstitution.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
