Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MOTREFORMATIONEN I SYDEUROPA OCH NEDERLANDEN.
535
Klostret Escorial i närheten af Madrid.
syften. Engelsmännen voro icke några fanatiker som spanjorerna. När inom kort
protestantismen vann en fullständig seger bland det engelska folket, berodde detta
framför allt på den afsky, som kättarbålets blodiga lågor väckt hos detsamma.
Tills vidare triumferade Filips åskådningssätt på det kyrkliga området. Och icke
mindre på det politiska. I strid med Englands sanna intresse och mot dess folks
önskan lyckades han förmå Maria, som ömt älskade honom, till att ingå ett gemensamt
förbund mot Frankrike, med hvilket land Spanien då ännu, alltsedan år 1552, förde krig.
Filip var icke själf soldat, ännu mindre fältherre. I hans ställe anförde hertig
Philibert Emanuel af Savoyen den spanska armeen, med hvilken han vid St. Quentin
i grund slog och tillfångatog konnetabeln af Frankrike, Anne de Montmorency. Den
fromme Filip II uppbyggde till tack härför åt helgonet St. Laurentius, på hvars dag
segern vanns, Escorials jättestora kloster i form af det halster, hvarpå denne, som
legenden förmäler, under marter slutat sitt lif. Åtta millioner dukater, i våra
dagars mynt omkr. 200 millioner kronor kostade byggnaden. När man gjorde det
portugisiska sändebudet uppmärksam på detta palatslika munkklosters storlek, ut-
ropade han: »Hur stor ångest måste icke den förut hafva känt, som lagt grunden
till detsamma!»
Spanjorerna fullföljde emellertid icke sin seger, och under tiden satte sig deras
motståndare, under ledning af hertig Frans af Guise, inom några dagar i besittning
af sjöfästningen Calais, engelsmännens sista, tvåhundraåriga besittning på fransk jord,
den enda återstående trofeen från de glänsande segrarne vid Crecy, Poitiers och
Azincourt. Hela Frankrike var fullt af jubel öfver en seger, som ändtligen helt ut-
plånade smädelseii af de engelska krigen och läkte såret på den franska statsorga-
nismen (januari 1558).
Visserligen tillintetgjorde Lamoral, grefve af Egmont, en ädling full af eld, ädel-
mod och tapperhet, men äfven stolthet och lättsinnig själfförhäfvelse, de franska
trupper, som under marskalk de Termes’ befäl infallit i Flandern, den 13 juni 1558
vid Gravelingen, men denna seger återställde endast jämvikten mellan fransmän och
spanjorer. Båda konungarne tröttnade på ett krig, som redan räckt så länge,
utan att något väsentligt afgörande inträffat, men som i yttersta grad utmattade deras
folk och finanser. Därtill kom, att i Nederlanden, i Frankrike och till och med i Spanien
protestantismen allt djärfvare höjde hufvudet till bekymmer för båda regenterna, hvilka
numera åstundade att förena sina ansträngningar mot kyrkans fiender. Ett hinder
för fredsslutet utgjorde blott Calais. Fransmännen ville på inga villkor återlemna
det för att icke åter öppna engelsmännen tillträde till sitt land, men Maria Tudor
vägrade att afstå från staden, och Filip kunde med rätta icke lemna sin gemål och
bundsförvant i sticket. Men till sist försvann äfven detta hinder.
Maria af England hade snart sett sig öfvergifven af sin make, hvilken tröttnat
på henne och tills vidare uppnått sina syftemål i England. Sedan drottningens för-
hoppningar om en katolsk arfvinge till det britiska riket grusats och i stället tecken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
