Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
596 M. PHILIPPSON, MOTREFORMATIONEN I SYD- OCH VÄSTEUROPA.
till att förvärfva Portugal och genomföra enandet af den iberiska halfön. Han an-
förtrodde honom till den ändan en nästan obegränsad makt. l själfva verket hafva
sedan Granvellas tankar behärskat Filips hela återstående regering. Det var till följd
af dem, som Spanien invecklades i strid med Frankrike och England på en tid, då
det i Nederlanden hade att utstå en hård strid med det kätterska frihetspartiet.
Men Granvellas faktiska inflytande på de löpande ärendena afklipptes inom kort
genom kastilianernas fiendskap mot den från Burgund härstammande kardinalen, lik-
som till följd af Filips misstro mot hans förste ministers öfverlägsna karaktär och
ande. Granvella dog med brustet hjärta, som så många af denne konungs tjenare,
den 21 september 1586. De resultat, som hans politiska system i alla händelser
under hans geniala, dådkraftiga och grundliga ledning skulle hafva kunnat uppnå, omöj-
liggjordes på grund af den långsamhet, osäkerhet och tröghet, som, i trots af alla
stora planer, utgjorde grunddraget af Filips karaktär. Man kan icke eröfra en värld
med undergräfda finanser, fala och oärliga ämbetsmän, hungriga och nakna soldater
samt dåligt utrustade skepp. Man utsätter sig under fullföljandet af slika företag för
de värsta nederlag, när man fattar hvarje beslut för sent, aldrig själf tager personer
och ting i skärskådande och till följd af småaktiga hänsyn aldrig sätter rätte mannen
på den rätta platsen.
Efter Granvellas död voro ajla Filips ministrar endast intelligenta och skickliga
byråchefer, konungen allenahär$kare i ordets fulla mening, om han än stod under
omedvetet, posthumt inflytande af den nämnde statsmannen. Konungen inblandade
sig i alla angelägenheter, men alltid blott skriftligt; endast några förtrogne fingo se
honom. Hvart beslut fattades efter oändligt lång tvekan. Just de viktigaste ären-
dena uppskötos längst, skjutna åt sidan för en mängd detaljer, som voro lättare att
undangöra. Och likväl unnade sig Filip på sin ålderdom ingen förströelse eller
vederkvickelse. Han uppehöll sig blott i det lilla gemak, som han för sin räkning
låtit bygga invid Escorials kyrka, tätt intill högaltaret. Öppnade han fönsterträ-
luckorna, kunde han se prästen, som läste mässan. På andra sidan låg ett
mycket enkelt inredt audiensrum; det var under fjorton år den våning, som inne-
hades af världens mäktigaste konung. För öfrigt var Filip en utomordentligt öm
fader för sina båda döttrar Isabella och Katarina, en kärleksfull broder för sin syster,
änkekejsarinnan Maria, ja en alltför öfverseende husbonde för sina personliga tjenare;
de stodo ju alltför djupt under hans kungliga person. De märkvärdigaste motsatser
voro förenade hos denne dystert grubblande drömmare.
Nederlagen och förlusterna under de sista decennierna af hans regering beröfvade
honom till och med hos kastilianerna, som annars tidigare beundrat honom som per-
sonifikationen af sin folkstam, all popularitet. Af de öfriga folken, som lydde under
det spanska väldet, var han sedan länge hatad.
Och likväl var det under denne för Spanien så ödesdigre härskares regeringstid, som
konsten på den iberiska halfön erhöll en förut okänd glansperiod, på sätt och vis ett vitt-
nesbörd om den tidigare, kraftigt växande generationen. Alonso Berruguete (1480-
1561) skapade, liksom sin förebild Michelangelo, hvars verk han studerat i Florens
och Rom, på samma gång bildhuggare, arkitekt och målare, inom alla tre konst-
områdena arbeten, som med hänsyn till uppfattningens storslagenhet, noggrant natur-
studium, kraft och glans i utförandet äro den geniale mästaren fullt värdiga. Men
den italienska renässansens klassiska form förmälde sig hos den fromme span-
joren med en glödande kristlig anda, som är främmande för italienaren under första
hälften af Cinquecento och som utgör det nationella särmärket för denna tids ibe-
riska konst. Berruguetes medtäflare, Kaspar Becerra (1520-1570), liksom denne ut-
bildad genom studier af den italienska konsten, blef Filip II:s hofbildhuggare och
hofmålare. Med en utpräglad böjelse att sorgfälligt efterbilda de naturliga formerna för-
band han äfven hänförelsen för det kristliga ideal, som var spanjoren medfödt. Egde
dessa mångsidigt begåfvade konstnärer mera anknytningspunkter till Michelangelo,
så togo andra Rafael till förebild, såsom Luis de Vargas i Sevilla och i synnerhet
målaren Vicente Joanez från Valencia (1523-1579), som utmärker sig genom inner-
lig, tilldragande uppfattning och strängt klassisk teckning. Filip II:s båda fram-
stående porträttmålare, Alonso Coello och Juan Navarrete, anslöto sig - i känslan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
