Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅ MOTREFOKMATIONENS TID
Johannes Vreedemann de Vries fec.
Den lidelsefulla och samtidigt fasta och konsekventa verksamhet, som påfvedömet
utvecklade under andra hälften af 1500-talet för att undertrycka hvarje spår af tanke-,
yttrande- och tryckfrihet, har haft sorgliga följder för den apenninska halfön. Inkvisi-
tionen och den fanatiska ortodoxi, som alla kyrkliga högre och lägre myndigheter
ådagalade, har förflackat och ödelagt det en gång så blomstrande andliga lifvet i Italien,
hvilket varit mönstret för Europas hela intellektuella utveckling under humanismens tids-
ålder. De få själfständiga och betydande filosofer, hvilka ännu vågade höja sina röster,
fingo bittert umgälla det. Så t. ex. Giordano Bruno från Nola (född omkring 1530), som
förkunnade en djup, följdriktig, men med mystiska element uppblandad panteism och
fördenskull brändes i Rom 1600. Vidare dominikanermunken Gampanella från Cosenza,
hvilken på grund af sina politiska reform st ra f va n den af spanska regeringen kastades
i fängelse. Om en storstilad historieskrifning kunde det under de tryckande poli-
tiska och kyrkliga förhållandena ej längre vara tal. I stället kastade man sig med
ifver, men också med fullständig kritiklöshet öfver antikviteter, ortsforskning och
kyrkohistoria. Dylika dels dilettantiska, dels pedantiska studier gynnades af de tal-
rika »akademier», som efter mönstret af den 1582 i Florens grundade Crusca vid
denna tid uppstodo i Italien.
Inom diktkonsten trädde öfverdrifvet förfinad form, konstlade idéförbindelser,
bländande och svulstiga fraser i stället för äkta och sant poetisk känsla och naivt
naturligt uttryckssätt. Hvem läser ännu det bästa af dessa arbeten, Guarinis herde-
dikt Pastor fido (1583), hvilket då för tiden otaliga gånger efterbildades af alla
nationer? Det enda snillet under denna förfallsperiod, Torquato Tasso (1544-1595),
lät i sin dikt »Det befriade Jerusalem» den brokigt omgestaltande antikt-romantiska
andan öfverallt sticka fram inom den kyrkligt fromma fabelns ram. Men denna inre
idékonflikt, hvilken tillräknades honom som ett brott, föreföll jämväl honom själf
som ett dylikt, - den har drifvit honom till vansinne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
