Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ITALIEN PÄ MOTREFORMATIONENS TID.
619
Påfven Sixtus V.
Efter ett kopparstick i Kupferstichkabinett i Berlin.
Sinnet för det sköna, hvilket nu en gång låg italienaren i blodet, vände sig till
musikens i politiskt och kyrkligt hänseende ofarliga konst, på hvilket område Giovanni
Sante de Palestrina (1514 - 94) grundlade den nyare tonkonsten och Claudio Monte-
verde i början af 1600-talet fullkomnade florentinen Ottavio Rinuccinis uppfinning,
dramats förening med musiken till operan, genom att friare och själfständigare ut-
bilda musiken vid sidan af texten. Den nya konstarten operan rönte allmänt bifall,
så mycket mer som dess präktiga utsmyckning just svarade mot tidens smak för
pomp och slöseri.
På de bildade konsternas område rådde samma tidiga förfall som inom littera-
turen. I stället för glänsande fulländning i klassisk skönhet härskade å ena sidan
konstlad gratie och sliskighet, å den andra öfverdrift, förvriden stil och smak för
det fula. Målaren Baroccio från Urbino (1528-1612) har gifvit hela barockstilen sitt
namn. Blott i Venedig, där stadsaristokratiens kloka och världsligt sinnade styrelse
uppehöll och beskyddade mera frigjorda tänkesätt, blomstrade måleriet alltjämt på
grundvalen af den egendomliga, harmoniskt färgrika stil, som Giorgione och Tizian
skapat. Konstnärer som Jacopo Tintoretto och Paolo Caliari Veronese äro själf-
ständigt skapande målare. De hafva banat vägen för i synnerhet den spanska konsten.
Men bortse vi från Venedig i dess vrå vid Adriatiska hafvet, måste man tillstå, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
