Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slaviska folken - 2. Den polska statens daning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 A. BRUCKNER, DE SLAVISKA FOLKEN.
arianer i stort antal till svenskarne redan på grund af sin tro. Den kraftiga
religiösnationella rörelse, som nu började, sopade då bort arianerna; ett riksdagsbeslut 1658
lemnade dem blott valet mellan landsflykt eller återgång till katolicismen. Flere
arianer föredrogo landsflykten och begåfvo sig till Siebenburgen, Holland och
Preussen, där den store kurfursten gaf dem sitt skydd mot lutherska lismare. I
senaten satt efter denna tid icke en enda protestant, och snart skulle man ej heller
se någon i landtbådens kammare eller i något ämbete. Alltmer ensidigt utpräglad
riktning antog katolicismen, adelsman och bonde omfattade åter samma tro.
Adelsmännen kände sig åter som den heliga Marias riddare, och öfver Polens rike
härskade himladrottningen. I samma mån som bildningen sjönk, steg fanatismen.
Stötande religionsprocesser egde rum: mot Leszczynski, som angafs som ateist och blef
bränd 1683, mot Unrug, som trots den andliga domstolens och Sorboniies protest
dömdes till egendomsförlust och landsförvisning. I dessa — liksom vid
»blodbadet i Thorn» 1726 — spelade mycket världsliga motiv in, men man måste dock
utan vidare medgifva, att deras utgång motsvarade den stämning, som nu blifvit
härskande inom de adliga kretsarne. Intolerans och yttre fromhet tilltogo. Landet
utarmades, men kyrkor och kloster blefvo rika, fastor, mässor, vallfärder och
mirakler blefvo allt vanligare, tron på andar och häxor tilltog, bönboken och kalendern
blefvo folkets enda lektyr. Man skulle helst hafva velat bringa i glömska fädernas
kätteri. Kyrkor och kapell, som tillhörde främmande religionsbekännare, fingo icke
repareras. När Preussen och Ryssland i eget välförstådt intresse ville hafva
dissident-frågan löst i den riktning, att den aldrig formligt upphäfda likställigheten skulle
upprätthållas, då brast inom adeln en storm lös. Utan ett spår till aktgifvande på
tidens tecken skref den på sin fana katolicismens dominerande ställning och Marias
ära och kom Polen därigenom att förlora det frisinnade Europas sympati.
Liknande växlingar undergick också landets undervisningsväsende. Vid nya tidens
början var Krakaus universitet vida berömdt i Tyskland som en vetandets fyrbåk
i Norden. Det besöktes af ynglingar både från Ungern och Schlesien. Doktor Faust
hade naturligtvis studerat i Krakau, här hade Coppernicus lagt grunden till sitt
vetande, och när kalenderreformen var å bane, infordrades från Rom ett utlåtande äfven
från universitetet i Krakau (1514). Latinskolor funnos öfver hela landet, till och
med handtverkare kunde latin, och när polska sändebud infunno sig hos konung
Henrik i Paris 1573, förvånades de öfver de franska hofmännens okunnighet.
Humanismen hade utan tysk förmedling direkt från Italien vunnit insteg i Polen, dels genom
italienare — t. ex. Callimachus —, dels genom polackar, som studerat vid italienska
universitetet, särskildt Padua — mindre i Bologna. Men liksom flere andra
universitet följde Krakaus ej med den nya utvecklingen. Det pinade sig alltjämt med
aristotelisk filosofi och teologiska spetsfundigheter, och — frånsedt berömvärda
undantag — lade det sig ej riktigt ombord med det nya studiet af grekiskan och
hebreiskan. Det började långsamt sjunka från sin höjd. Medicin och rättsvetenskap
hade egentligen aldrig blomstrat där. Både biskoparne, konung Stefan och hans kansler
Zamojski voro betänkta på att företaga en grundlig reform och att inkalla utländska
krafter, men energi och penningar saknades, och det fick förblifva vid det gamla. Det
var påtagligt, att universitetet med sina numera mycket begränsade inkomster tynade
af, andligt och materiellt, och från att hafva varit af europeisk betydelse blef det nu en
anstalt af medeltidstyp, som egde intresse blott för landet, till sist blott för provinsen.
Dess rikare medel hade de nya jesuitskolorna, och dess starkare blef
tillströmningen dit. Friska fläktar strömmade till en början med dem in i skolvärlden;
undervisningen var afgiftsfri, ungdomens ärelystnad eggades, skolornas program
utvidgades, nya läroböcker utgåfvos. Medeltida tuktlöshet ersattes af strängare
disciplin, ungdomen vandes vid att uppträda offentligt, talöfningar höllos, och skådespel
uppfördes. De nya skolorna besöktes i ej ringa mån af protestanter, de blefvo
mönster för alla skolor i Polen, ja äfven — under 1700-talet — i Kiev och i själfva
Moskva. Men småningom förbenades metoden och begränsades lärostoffet, och
skolorna började tjena strängt konfessionella syften. Lärjungarne uppfostrades till den
heliga jungfruns stridsmän och okritiska beundrare af den klassiska forntiden. De
lärde sig svärma for dess republikanism, och de lärde af den medborgerliga dygder, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
