Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slaviska folken - 4. Polens undergång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POLENS UNDERGÅNG.
57
under lagarnes skydd.
Majförfattningens elfva
artiklar fastställde blott
grundvalarne för det nya
statsskicket, och de skulle
först efter 25 ar få
underkastas revision.
Detaljerna skulle utformas
genom ytterligare
lagstiftningsarbete, och därmed
började man nu i
raskare tempo taga i tu.
Man ryggade tillbaka för
alla radikala åtgärder,
t. ex. försäljning af
kronogodsen. Man sökte
vinna motståndarne till
författningen genom
deras inkallande i
ministären (hetmanen
Bra-nicki). För att ej stöta
någon för hufvudet
visade man efterlåtenhet,
när det blef fråga om
ökande eller indrifning
af skatterna. Reformen
hälsades i allmänhet med
bifall i landet; Leopold II
och Fredrik Wilhelm II
ställde sig välvilligt
gentemot den och
garanterade den. Leopold sökte
särskildt vinna Katarina
för den, men förgäfves;
hon inlade genast protest
mot det sachsiska husets
tronföljd.
Ar 1792 förändrades
fullständigt allt.
Leopold II dog, Katarina slöt
fred med Turkiet och
erhöll därigenom fria
händer i Polen, och redan i
maj lät hon genom sitt sändebud veta, att hennes armeer skulle inrycka för att
återställa anarkien. Det blef lätt för henne att på Polens bekostnad få en uppgörelse till stånd
med Preussen, som i Frankrike ej hade några lagrar att skörda. Ja, Preussen kom
henne själfmant till mötes utan tanke på nyss gifna löften och nyligen knutet
vänskapsförbund. I samförstånd med Katarina slöto samtidigt ett antal missnöjda magnater —
Felix Potocki,Xawer Branicki,Seweryn Rzewuski —en konfederation i Targowica till
försvar for den gyllene friheten. De inryckande ryska hararne drogo fördel af
konfederationen; de polska trupperna under befäl af konungens brorson Josef Poniatowski
och generalerna Kosciuszko och Zajonczek skötte sig ej illa men förmådde ej hålla
stånd mot dem. Allt flere slöto sig till konfederationen. Konungens svaghet trädde
nu tydligare an någonsin i dagen. Hans förslag, att storfurst Konstantin skulle
utnämnas till hans efterträdare, förkastades; kejsarinnan kräfde ovillkorligt, att han
skulle ansluta sig till konfederationen, och han gjorde det ock i slutet af juli
tillika med flertalet af sina ministrar. Nu var det slut med motståndet; patrioter
Världshistoria V, o
Taddeus Kosciuszko.
Kopparstick af Anton Oleszczynski.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
