Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET SJUÅRIGA KRIGET OCH DESS FÖLJDER.
331
Fredrik den Store i
slaget vid Hochkirch.
Malning af Adolf von Menzel. Efter en radering
af F. A. Börner, Stiefbold & C:o förlag, Berlin.
liksom från engelskt håll gjordes sonderingar angående möjlighet af fred, man gick
ut från det välbekanta faktum, att Frankrike tröttnat på kriget — men de ledde ej
till något resultat. Kampen måste fortgå, och början af operationerna ar 1760, hvilka
från Fredriks sida ej kunde vara annat an defensiva, var ej egnad att minska hans
bekymmer.
Sachsen hade ju Fredrik tagit i besittning, men hufvudstaden Dresden hade han
förlorat; nu ville han genom ett bombardemang eröfra den, men Daun tvang honom
draga sig tillbaka nedåt Elbe. Och den 23 juni angrep Laudon med tredubbel
öfvermakt den tappre Fouqués 10,000 man vid Landeshut i Schlesien i en ställning,
som Fredrik själf hade anvisat, och tvang dem till kapitulation, sedan Fouqué själf
blifvit svart sårad. Därpå intog Laudon Glatz och skulle också eröfrat Breslau,
om en annan där varit kommendant an den orubblige von Tauentzien. Fredrik
skyndade själf till Schlesien, där ryssar och österrikare höllo på att racka hvarandra
handen. De senare anfördes af Daun och fälttygmästaren Lacy, hvilken uppgjort
planen till öfverfallet vid Hochkirch. Här lyckades Fredrik att vid Liegnitz tidigt i
gryningen den 15 augusti slå Laudon, då han ryckte an med sin afdelning, och
kasta honom öfver Katzbach, innan Daun och Lacy enligt aftalad plan hunno
ingripa. Detta var hans första seger sedan pinsamt lång tid tillbaka, och den hade
den påföljd, att ryssarne ej förenade sig med Daun och Lacy.
Kort härefter, den 9—12 oktober, inträffade de minnesvärda dagar, då ryska
trupper besatte Berlin och österrikiska Charlottenburg — inalles 40,000 man. Ryssarnes
chef, general Totleben, och hans underbefälhafvare höllo dock sa god ordning bland
sina trupper, att Berlins borgare sluppo jämförelsevis lyckligt undan, låt vara att de
fingo betala en kontribution af l Va million thaler, hvarjämte statskassan och tyghuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
