Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
332 W. ONCKEN OCH E. HEYCK, FREDRIK DEN STORES TIDEHVARF.
tömdes; österrikarne däremot, som af ryssarne ej släpptes in i Berlin, tilläto sig i
Charlottenburg svårartade plundringar och ödeläggelser.
När Fredrik fick underrättelse om denna framstöt, säg han sig föranlåten att
marschera från Schlesien i riktning mot sin hufvudstad, och detta var faktiskt
tillräckligt för att åstadkomma Berlins raska utrymmande. Men då Daun följde konungen,
måste österrikarne fullkomligt blifva herrar i Sachsen, om Fredrik ej räddade det
åt sig. Under sådana förhållanden kom det till drabbning vid Torgau den 3 november.
Med sina 44,000 man gick den preussiske konungen till storms mot österrikarnes
nästan ointagliga ställningar, som försvarades af 63,000 man och ett artilleri, som var
tredubbelt öfverlägset hans eget. Efter en långvarig, länge fruktlös och olycklig strid
tillkämpade han sig ändtligen segern vid mörkrets inbrott.
Men det var ej en seger, som åstadkom någon väsentlig förändring af
förhållandena i Sachsen. Fredrik var nödsakad att föra kriget på det mest försiktiga sätt,
då vid denna tidpunkt ett nederlag skulle vara nog att bryta hans motståndskraft.
Sin finansiella ställning kunde han emellertid hålla uppe, om an genom medel, lika
våldsamma och af nödläget påtvungna som de, genom hvilka han rekryterade sin
här. I första rummet tillgrep han
myntförsämring; han bortförlänade mynträtten mot afgift,
och det dåliga myntet blef beryktadt under namn
af »ephraimiter». På detta sätt erbjöds honom
emellertid möjlighet att betydligt öka värdet af de
engelska subsidier! silfver, som han enligt
afslutadt fördrag detta ar på nytt erhöll. Mer an någon-
____ sin var konungen beroende, om icke precis af Eng-
Underhaltigt myntslaget af Fredrik II. land> så dock af det utrikespolitiska läget öfver
En s. k. .ephraimit. från 1758. Ori- hufvud. Men det nu ingående året 1761 skulle
ginaiet i K. myntkabinettet i Berlin. just beröfva honom stödet från England. An en
gång skulle man få se ett exempel på den trolösa
hänsynslöshet, som England just i de tider, då dess världsmakt varit mest obestridd,
mest gjort sig skyldigt till. Sedan lång tid tillbaka var denna stat ej van att hotas
af någon öfverhängande fara och därför ej heller nödsakad att tryggt lita på andra
utan blott att undan för undan inhösta egna fördelar och mottaga andras illa betalda
hjälp härvid. Detta ar ett karakteristiskt drag i Englands nyare historia, hvars
moraliska kvalitet ej utplånas däraf, att den i flere fall söker ursäkta sig med växling
i ministernamn och parlamentarisk maktförskjutning.
Den 25 oktober 1760 hade konung Georg II efter intagen frukost plötsligt aflidit.
Han var 75 ar gammal och hade frånsedt förminskad syn och hörsel en utomordentligt
präktig fysik. Han dog midt under de storartade framgångar, som den engelska
krigföringen mot Frankrike tack vare Pilts målmedvetna ledning hade skördat. Under de
första striderna till lands i Amerika hade fransmännen haft öfverhand,icke minst därför,
att indianerna i allmänhet bittert hatade engelsmännen, medan fransmännen genom
mildare behandling vunnit dem för sig. Men genom Pitt kom, som sagdt, på alla
krigsskådeplatserna i de främmande världsdelarne ett drag af fasthet och storhet i
krigföringen. Frankrike hoppades att taga hämnd for 1758 ars kaperier och nederlag
till sjöss genom en landstigning i England och därigenom i ett slag krossa
fienden, men denne förekom afsikten genom en energisk offensiv mot de franska
hämnarne, där transportfartygen och linieskeppen sammandrogos. Flere af dem
förstördes, de öfriga stängdes inne förutom tre fregatter, som utlöpte från Dunkerque
i februari 1760 och utan att göra någon skada visade sig vid Irlands kuster. Under
åren 1758 och 1759 hade engelska eskadrar eröfrat de franska besittningarne vid
Senegal och Gambia. I Indien förlorade fransmännen Chandarnagar, deras viktigaste
koloni i Bengalen, och då den franske öfverbefälhafvaren i Indien, Lally-Tollendal,
en sträf och energisk irländare med stor militärisk talang, erhöll alltför obetydliga
trupper och hjälpmedel till sitt förfogande, miste de äfven — for att redan nämna
det nu — det viktiga Pondichéry vid Koromandelkusten liksom Mahé vid
Malabar-kusten och slutligen i april 1761 Gingi, den sista platsen, som de ännu
innehade i Indien. Flere franska eskadrar utrustades for att afgå till Nordamerika, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
