Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANSK OCH ANTIK ANDA. UPPKOMSTEN AF EN TYSK KULTUR.
403
ett område; det uppfostrade honom att konstnärligt se och känna — att det var
rokokon, som uppenbarade sig for honom, var relativt likgiltigt. Men hans längtan
till Italien lefde kvar. Sa blef han fångad af den romerska propagandan i gestalt
af nuntien i Dresden Archinto, som lofvade honom en bibliptekariesyssla. Sa lätt
som Goethe trodde, att det var for »den borne hedningen» att ändra religion, var
det dock icke. Och an mindre blef det honom, som det senare blef för romantiska
naturer, ett själsbehof och en estetisk nödvändighet. Men det var på det sätt, som
han i yttre och inre måtto
öppnade sig en väg till antiken.
Ty först genom sina studier af
den romerska kopian och
romerska kopiorna blef
Winckelmann den store lärare, som
kungjorde den helleniske andens
väsen, sedan århundraden
tillbaka förgätet, och visade, att
detta hade en betydelse, som
gick vida öfver arkeologiens
gränser. Från Rom utgaf han
1764 sin Geschichte der Kunst
des Alterthums. Nu först
började genom Winckelmann och
den skola, som uppstod genom
honom, filologien erhålla ett
nytt innehåll, som åtminstone
inom mera fint danade naturer
kunde blifva verkligt lefvande.
Och ej nog därmed. Den
europeiska bildningens samband
med den antika blef tydligare,
man fann nya uttryck därför,
ochöfverden bildningssökande,
estetiskt intresserade
allmänheten utgöt sig en rikedom af
härlighet, som ej blott skulle
göra revolution inom det
konsthistoriska vetandet och det
konstnärliga sträfvandet utan
äfven inmänga en stark,
jublande skönhetslängtan i
tänkandet öfver mänskliga och Titelblad till Johann Winckelmanns Geschichte der
eviga ting — man tanke i båda Kunst des Alterthums, första upplagan. Dresden 1764.
afseenden på Goethe, i det
senare också på Schiller! Det ena som det andra medförde emellertid en alltför stor
och omfattande problemställning, för att man snabbt skulle komma till rätta därmed.
Ännu i dag stå vi midt uppe i arbetet på att klarlägga resultaten af de omfattande
upptäckterna, stå vi sysselsatta med uppgiften att för vårt universellt anlagda
kulturlif tillgodogöra oss hvad antiken redan nått.
I den myllrande brokighet, som utmärker den tyska bildningen efter det sjuåriga
kriget, ar det fyra drifkrafter, som samtidigt framträda. Dessa äro, för att an en
gång öfverblicka dem, den nya känslan för hembygden och dess historia, den helt
nya uppfattningen af antiken, det redan länge pågående inflytandet från Frankrike
samt slutligen de nya, direkta impulserna från England. Alla fyra möta oss
omväxlande och på mångfaldigt sätt förenade icke blott inom de olika litterära
riktningarne utan också inom samma personligheter. Af största vikt ar slutligen ock,
att, på samma gång som nationen sträfvar att tillegna sig allt värdefullt, som bjudes,
eller hålla jämna steg därmed, den också visar ett drag af själfmedvetenhet, om an
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
