Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
404 W. ONCKEN OCH E. HEYCK, FREDRIK DEN STORES TIDEHVARF.
icke inom det politiska lifvet åtminstone på den materiella och andliga kulturens
områden.
Det var med afsikt, som uttrycket känsla för hembygden och icke känsla för
fosterlandet användes. Härvid åsyftas det djupt liggande drag i sinnet, som sa godt
som alltid har sitt ursprung i barnasjälen, då denna träder i ett naivt, naturligt
förhållande till den lokala omgifningen och söker fördjupa detta med en känsla af
hemlighetsfull poesi genom att taga reda på hvad tidigare skett i denna omgifning
— detta antingen genom säker historisk kunskap därom eller (och hur mycket hellre!)
med tillhjälp af hvad som skapats af tradition, saga, sägner och fantasi. För en
natur, som ej ar i sig själf trång eller obetydlig, kommer aldrig en dylik från
ungdomsåren härstammande och äfven hos mannen lefvande och hängifven
hembygdskänsla att stå som ett hinder för en omfattande och fri bildning. Detta visar redan
namnet på den man, som vi hafva att nämna som den förste typiske representanten
för en dylik litterär hembygdskult och med hvilken redan då Nedersachsen intog
sin rangplats som den trakt, som kanske var hufvudlandet för pietetsfylld
hembygdshistoria och troget vårdade traditioner. Mannen ar Westfalen Justus Möser (1720—
1794), författaren till »Patriotiska fantasier» och »Osnabriicks historia». Han var en
högt uppsatt ämbetsman, bildad och klarsynt samt därför särskildt intresserad af
engelska förhållanden; han hade gjort resor i England, där han i London hade
att ordna de diplomatiska angelägenheter, som Englands bundsförvanter från
sjuåriga krigets tid här hade ouppgjorda. På detta sätt blef han ej blott, som de fleste,
en beundrare utan också en grundlig kännare och bedömare af engelskt
författ-ningslif och tillika af engelskt lynne. Men Möser hade för mycket
människokännedom och erfarenhet för att, som en resande privatman eller en läsare därhemma,
stanna vid rosenröd nyfikenhet och behof att lofprisa. Han förblef en lugn, kritisk
nedersachsare på samma gång som en högst upplyst och modernt lagd man i
besittning af lika mycket humor som humanitet. Han var sålunda en grundligt
själfständig ande, och såväl i främmande land som i hembygden bibehöll han sin
sunda instinkt för det kärnsunda, det folkegna, det historiskt framvuxna och organiskt
utvecklade. Det ar ock detta, som gör, att denne själfständige och därför ock i bästa
mening både konservative och moderne man ställer sig i motsats mot sin samtids stat,
mot den allestädes mötande byråkratien, mot småstatsabsolutismen och dess våldsamma
sträfvan efter utjämning och centralisation. Han sökte motarbeta den trångsinia men på
samma gång sa välmenande böjelsen att på byråkratiskt maner utplåna icke blott
det folkegna och för en ort karakteristiska i sed och bruk utan ock det individuella
och originella hos människorna. I sina folkliga patriotiska »fantasier» blef Justus
Möser icke den formelle ämbetsmannen utan en upplyst, förnuftig, behaglig och
skalkaktig åskådningsundervisare, som söker göra begripligt det, som ar sundt hos
det bestående. Men han uppträdde under en tid, då den tyska bildningen i sin
förvirring och själfkritik först och främst trängtade efter en genomgripande nydaning
såsom den löftesrikaste om an mest radikala kuren. Man hade svårt att förstå, att
samma historiska utveckling, hvaraf man led, också innehöll en rikedom af de goda
och hälsobringande krafter, med hvilka det nya måste förbinda sig, om det skall
blifva af praktisk betydelse och ega lifskraft, blifva något mer an ett experiment
och ett utländskt mod. Därför minskades verkan af Mösers ord för ögonblicket,
men därför höras de också af en senare tid, ty en klarsynt ärlighet och en genom
historien upplyst, folkpsykologisk erfarenhet kan visserligen genom tillfälligt härskande
krafter och dagens läror trängas tillbaka, men de föråldras aldrig. Det arbete, som
sådana män som Möser utföra, har ett beståndande värde.
Äfven litet hvarstädes i det öfriga Tyskland grepos landets bäste män af detta
historiska intresse. Det kväfdes ej af de antika och de engelsk-franska intrycken.
Dess lifskraft var stor, det omfattades längre fram med full afsiktlighet af romantiken
och utvecklades af denna, och romantikens vetenskapliga dotter, germanistiken, lyfte
det upp i akademiska och lärda sfärer. Hvilken betydelsefull roll det spelat för
uppkomsten af den tyska litteraturens stora, klassiska, tidsålder, belyses bast genom
en erinran om den unge Goethes inspirerade uppsats om gotiken, om hans Götz von
Berlichingen, om Herders, tidens mest karakteristiske och mest mångsidige eklektikers,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
