Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONVENTET (1792—1795). 485
ligen af Hérault de Séchelles utarbetade författningen af den 24 juni, som visserligen
offentliggjordes men aldrig trädde i kraft.
Bergets och dantonisternas endräkt förbittrade ytterlighetsmännen. De inlade
protester både hos konvent och kommunalråd och plundrade Paris under två dagar.
De maktegande, som ej ville helt bryta med dem, kunde återställa lugnet endast
genom att till dem utdela stora summor ur statskassan. Emellertid hade Danton
och välfärdsutskottet insett, att det vore omöjligt att utjämna motsatserna i halft
moderat anda. Motståndare hade de, ej bloit i kommunalrådet utan ock i de fege
af Robespierres slag, hvilka fruktade hämnd och vedergällning. Äfven dessa sågo
sin räddning i våldsregementets fortvaro och började därför att anse Danton farlig.
Detta visade sig tydligt den 8 juli, då välfärdsutskottet inlemnade ett betänkande
angående girondisterna. Däri föreslogs, att nio, som flytt från Paris, skulle ställas
utom lagen, att fem andra skulle fängslas men de öfriga återupptagas i konventet.
Detta förkastade förslaget. Danton blef föremål för ett häftigt angrepp, och man
önskade gifva utskottet ett nytt utseende. Då den 10 juli dess tid utlöpte, var det
naturligt, att nyvalen utföllo i jakobinsk anda. Danton blef ej omvald och satt
alltså numera blott i konventet. Han hade skapat utskottet till ett medel för sina
syften, nu låg det i andras händer.
Det andra eller »stora» välfärdsutskottet fungerade, med några personalförändringar,
till den 6 september följande ar och utöfvade ett oinskränkt tvångsregemente öfver
Frankrike. Dess märkligaste medlemmar voro Robespierre och hans anhängare, den
unge, käcke Saint-Just och Couthon med sin lugna yta, vidare den liderlige Collot
d’Herbois, Billaud-Varennes, brottslingen, och den hedervärde, modige Carnot, som
öfvertog förvaltningen af härens angelägenheter. Sin egentliga prägel fick utskottet
af Robespierre, hvilken tillika härskade i jakobinklubben och utöfvade stort
inflytande i konventet. Genomträngd af Rousseaus åsikter, såg han i mänskligheten en
sjuk kropp, som endast genom fruktansvärda åderlåtningar kunde återvinna hälsan.
Med alla våldets och lagens medel blefvo nu upproren kufvade, och inom kort var
det blott Vendée, Lyon och en del af Södern, som ännu stodo under vapen. Det
var mycket, som lät sig använda till att stegra upphetsningen, särskildt förlusten af
några gränsfästningar samt Marats mord, som ledde till en sannskyldig Maratkult.
Misshagliga generaler afsattes, revolutionstribunalets maktmedel ökades, åtgärder mot
främlingar, mot Vendée och drottningen vidtogos, konungagrafvarne i S:t Denis
förstördes, all egendom, som tillhörde dem, som ställts utom lagen, indrogs,
masshäktningar företogos, och girondisterna tillintetgjordes. Faktiskt var deras parti redan
dödt. Nu förklarade konventet 21 bland dem i akt och beslöt inställa 9 inför
tribunalet, visserligen utan att för tillfället sätta beslutet i verket, då man saknade
hvarje rättsgrund därför.
Egentligen borde, sedan författningen antagits, konvent och välfärdsutskott
upplösas, men båda fortforo att fungera, enär båda ville behålla sin makt. Dristigt
föreslog Danton, att utskottet skulle förklaras för provisorisk regering, men förslaget
strandade på det hébertistiska kommunalrådets motstånd. Den 10 augusti hölls en
stor folkfest, då författningen skulle proklameras; vid detta tillfälle föreslog en
konventsledamot konventets upplösning. Han lyckades blott uppväcka en storm af
förbittring, och förslaget sköts undan. Trots hébertisternas motstånd genomdref
Danton beslut om en massutskrifning af alla krigsdugliga män mellan 18 och 25 ar,
d. v. s. en förstärkning åt hären af 450,000 man. Midt under den sjudande
upphetsningen kom underrättelsen, att det upproriska Toulon den 23 augusti hade
gifvit sig åt en engelsk flotta. Marseille åter hade förjagat konventskommissarierna
och sändt en här mot Paris. Den drefs emellertid tillbaka af linietrupperna, som
den 25 augusti besatte Marseille.
Som vanligt togo sig de maktegande af dylika händelser anledning att stegra
våldsåtgärderna, ja genom dekreten från början af september kan skräckväldet anses
som fullständigt upprättadt. Ett tvångslån upptogs, spannmålspriset (maximum)
sänktes af myndigheterna, hvarigenom Paris fick lefva på landsortens bekostnad,
revolutionstribunalet uppdelades på fyra afdelningar och kunde sålunda arbeta raskare,
en revolutionsarmé om 6,000 man upprättades i hufvudstaden; den bestod af slags-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
