Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Frihet och slafveri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRIHET OCH SLAFVERI.
63
»Praktisk kristendom».
Karikatyr af R. Newton.
sådan betraktade sig som medlem af den härskande rasen, hvarje neger - och
med neger förstod och förstår man än i dag enhvar, som har en enda droppe
negerblod i ådrorna - hörde till den föraktade slafklassen. Äfven fria färgade,
och deras antal var icke obetydligt i gränsstaterna och i Louisiana, fingo täta
påminnelser därom, att de med friheten ej bytt skinn och att de på intet vis blifvit
likaberättigade medlemmar af det amerikanska samhället. I slafstaterna var man
ängslig för deras inflytande på sina ofria blodsförvanter och behandlade dem därför med
det allra största misstroende. Utan medborgerliga rättigheter och underkastade
mångahanda inskränkningar i fråga om bosättnings- och näringsfrihet, hade de dessutom
som ett Damoklessvärd ständigt öfver sig faran att på laglig eller olaglig väg
återförsättas i träldom.
I Södern befäste sig alltmer den öfvertygelsen, att slafveriet var negerns
naturliga lifsform, och af de 41/* millioner svarta, som bodde i sydstaterna, voro 4 millioner
slafvar. Slafveriets juridiska natur var i det stora hela öfverallt densamma.
Slaf-varne voro rättsobjekt, icke rättssubjekt, de kunde godtyckligt säljas, bortbytas och
förpantas. Blott undantagsvis erkände lagen, att slafven var en person; så var det
icke tillåtet att döda eller stympa honom. Slafveriet var vidare ärftligt, och härvid
gällde den romerska rättssatsen Partus sequitur ventrem eller att moderns stånd
bestämde barnets. Slafäktenskap och slaffamiljer voro okända för lagen. Faktiskt
var slafvarnes ställning emellertid ingalunda densamma på olika tider, bland olika
grupper af slafvar och på olika plantage. Ofta påstås det än i dag i Södern, att
slafveriet haft en genomgående patriarkalisk prägel, och till bevis härför åberopas
den tillgifvenhet, som många slafvar äfven efter frigörelsen visat sina herrar. Detta
gäller också med full sanning för gränsstaterna och äfven därutanför i fråga om
husslafvarne. De ofria tjenarne i ett förnämt hus kände sig med stolthet som
tillhörande familjen, ståtade med sitt fina livré och sågo ringaktande ned på de fattiga
hvite, som måste slita vida mer ondt och lefde mycket tarfligare än de själfva. Mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
