Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Frankrike intill monarkiens omstörtande år 1848.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANKRIKE INTILL MONARKIENS OMSTÖRTANDE ÅR 1848.
205
Stormning af Palais Royal i
Paris den 24 februari 1848.
Efter ett samtida träsnitt ur
Leipziger Illustrierte Zeitung.
verka sig af Cabets kommunistiska idéer. Louis Blanc hade i sitt arbete Organisation du
travail utvecklat systemet med social statshjälp, först verkstäder för alla arbetsgrenar med
statshjälp och lika aflöning för alla arbetare, sedan, med stöd af den väntade
vinsten, successivt upphäfvande af enskilda verkstäder mot skadestånd. De
tillbaka-satta klasserna grepo med ifver tankarne på arbetets emancipation från
privatkapitalet och på rätten till arbete i de statssocialistiska systemen. Den sköna
litteraturen, såsom redan Lamennais, hade å sitt håll förberedt saken. Äfven George Sand
behandlade - omkring 1840 - socialpolitiska problem i sina romaner. Eugene Sue
tog »eländet» till ämne för vidt spridda böcker.
Trots de skiftande uppfattningarne var det lätt för vännerna af republiken och
den allmänna rösträtten att med sådana lockmedel vinna kraftiga och talrika
bundsförvanter. Äfven de monarkiskt sinnade konstitutionella, som i deputerade
kammaren företrädesvis representerades af vänstra centern, förlorade lugn och tålamod på
grund af regeringens och dess kammarmajoritets envishet att ej gå in på minsta
medgifvande i reformfrågan. I maj 1847 började de dynastiskt sinnade liberalerna,
som tillegnat sig viktiga lärdomar af Cobdens framgångsrika agitation i England,
närma sig vänstern i afsikt att förlägga kampen från kammarens hopplösa
stridsfält ut bland folket. Att förmå vänstern att nöja sig med den mycket måttliga
nedsättning af census, som de konstitutionelie önskade, var icke möjligt. Klokt
nog inskränkte sig de radikala till det färglösa krafvet på en valreform. För att
uppelda stämningen skulle valmännen hålla banketter för de liberala deputerade.
På grund af sin uppriktiga ifver att föryngra otillfredsställande institutioner och
sina farhågor, att Ludvig Filips system skulle neutralisera den parlamentariska
makten genom skenkonstitutionalism, förblindades de moderate för de faror, som
vid en appell till de oorganiserade krafterna hotade från landets vulkaniska grund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
