Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Frankrike intill monarkiens omstörtande år 1848. - 17. De gamla makternas sammanstörtande i Centraleuropa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kamp med revolutionärerna som ej ville medgifva någon afprutning på segerpriset.
Vid ämbetenas fördelning tillföllo viktiga poster radikalerna, men Lamartine erhöll
utrikesdepartementet, Ledru-Rollin det inre. Framför allt Louis Blanc och Marie
representerade det socialistiska elementet. Sådan var den improviserade regering,
som nu tills vidare skulle svara för ordningen och nödtorftigt uppehålla
statsmaskineriets gång i deri under förbehåll af folkets bifall proklamerade republiken. I
verkligheten var det under den första tiden en diktatur, som, oberoende af något
kontrollerande utskott från folkets sida, bibehöll sig trots inre tvedräkt och heta
strider utåt. Man försökte med ett särskildt arbetarutskott och sedan med ett
arbetar-parlament. Till följd af arbetsbrist måste man tillgripa experimentet med
arbetarverk-städer på Montmartre.
Den nyvunna koalitionsrätten användes till tvångsstängning af ännu öppna
pri-vatetablissement. De med tillämpning af rätten till arbete framtvungna
statssocialistiska arbetarverkstäderna blefvo hemvist för dagdrifvare och anstiftare af nya
våldsamheter. Jämte tillökningen i de direkta skatterna med 45 procent har ingenting
mer än millionslöseriet med dessa nationalverkstäder upprört de besittande
klasserna, framför allt bönderna, mot denna nya genom öfverrumpling framkomna
statsordning. Äfven hvad som kunde finnas af sunda sociala tankar drogs härigenom
med i den allmänna misskrediten. Emellertid fogade man sig tills vidare för
nödtvånget i afvaktan på den snart väntade konstituerande nationalförsamlingen. Men de i
Paris hopade massorna ville hafva kvar den sociala republiken, d. v. s. det aflönade
dagdrifveriet, äfven utan eller emot landets röst och yrkade därför på uppskof med
valen. Den provisoriska regeringen hade ett svårt arbete med att hålla kurs mellan
dessa klippor. Lamartine måste gång på gång sätta hela sin popularitet på spel
mot de rödes fordringar. Utåt sökte han verka lugnande genom förklaringen,
att Frankrike erkände som ett faktum om ej fördragen af 1815 så dock de
territoriella grundvalar, som genom dem upprättats. Två gånger försökte de röde genom
väpnad massdemonstration att få den provisoriska regeringen ersatt med ett
välfärdsutskott. Men tack vare vissa söndringar mellan hufvudmän nen och
nationalgardets energiska uppträdande blefvo dessa tilltag afvisade. Den 4 maj 1848
öppnades nationalförsamlingen. Den satte i provisoriska regeringens ställe ett
femhöfdadt verkställande utskott. Först härmed var lagligheten återställd i Frankrike.
17. De gamla makternas sammanstörtande i Centraleuropa.
Oberörda af revolutionsstöten blefvo det parlamentariska England, hvilket, såsom
Macaulay sade, ägde frihet midt i slafveriet, och det autokratiska Ryssland, därtill
Holland, Belgien och Skandinavien, utom Danmark, där motsatsen mellan danskt
och tyskt kom till utbrott.
Det invärtes som Utvärtes bräckliga metternichska systemet skulle näppeligen i
längden hafva förmått motstå det långsamt växande påträngandet af hans förbittrade
motståndare bland Tysklands och Italiens folk, bland magyarer och tjecher.
Revolutionens fortgång var därför icke blott ett efterapande af Frankrike. Tvärtom hade det
revolutionära utbrottet i Paris påskyndats af den brand, som halfannan månad förut
uppflammat i Syd-Italien. Endast så mycket är faktiskt: liksom man länge med
hopp eller fruktan motsett en omhvälfning vid Ludvig Filips död, så kom nu
monarkiens plötsliga sammanstörtande i Frankrike att underlätta den radikala
underströmmens väg upp till ytan. I grund och botten voro alla rörelserna fristående, syftande
till olika mål. Det sammanhållande var icke, att de framsprungo ur fransk
förebild, utan att de hade en gemensam motståndare.
Början till dansen tog Italien. Österrike hade än en gång dokumenterat sig som oböjlig
motståndare till hvarje slags framåtskridande, då det genom sina fördrag med
Modena och Parma satte en bom mot Sträfvandena att åstadkomma ett tullförbund
mellan Rom, Toskana och Piemont. Efter den i Wiens Hofburg rådande maximen var
äfven den allra blygsammaste enhet på halfön i strid med och ett hot emot det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
