Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Den tyska kolonialmaktens uppkomst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Karl Peters. Gustav Nachtigal. Hermann v. Wissmann.
Grundläggarne af det tyska kolonialväldet på afrikanska kontinenten.
6. Den tyska kolonialmaktens uppkomst.
Sedan flere år tillbaka hade i Tyskland framträdt tendenser att förvärfva riket
egna kolonier på andra sidan hafven. Men Bismarck hade länge ställt sig motvillig
mot denna rörelse och på 1870-talet tillbakavisat anbud af sultanen af Sansibar och
af boererna i Transvaal att ställa sig under tyskt beskydd. Han ansåg, att den tyska
utrikeshandeln äfven utan egna besittningar kunde vinna säkerhet nog under
diplomatiens och flottans beskydd. Men i detta afseende blef hans uppfattning icke
beståndande i längden. Den raska tillväxten af Tysklands folkmängd och den
oupphörligt tilltagande utvandringen visade på det tydligaste, att Tyskland ej räckte til]
för att gifva lifsuppehälle åt de folkmassor det frambragte. Dessutom blef det alltmer
uppenbart, att de andra stormakterna öfverallt, där de fått bestämmanderätten i sin
hand, så mycket som möjligt utnyttjade landet till förmån för sina egna barn på
bekostnad af främmande folks handel och utvandrare, bland hvilka tyskarne nästan
alltid utgjorde flertalet. Så förfor England på Fidjiöarne, där det tyska riket endast
kunde utverka ett partiellt skadestånd åt sina förfördelade utvandrare. Redan häraf
förstod Bismarck, att de tyska köpmännen i Stilla hafvet, där de fattat fast fot på
Samoa, Hawaii och Tongaöarne, skulle duka alldeles under för den engelska och
franska konkurrensen, om de ej erhöllo ett starkare ryggstöd hemifrån. Så tidigt
som år 1872 utverkade han också, att Tongaöarnes behärskare afträdde två platser
till flottstationer, och de här stationerade krigsskeppen visade sig mycket nyttiga.
När engelsmän och amerikaner försökte att uttränga tyskarne äfven från Samoa,
förhindrades detta försök, och de tre nationernas likaberättigande på Samoa erkändes.
Bismarcks energiska uppträdande vid detta tillfälle höjde Tysklands anseende i
Söderhafvet, och den tyska handeln på detta haf tilltog år för år.
Vid dessa företag på Stillahafsöarne anknöto sig nu de första planerna på en
tysk kolonialpolitik. Ett uppslag af Bismarck att gifva fart åt den tyska
Samoa-handeln genom inrättande af ett tyskt sjöhandelskompani med räntegaranti af riket
föll visserligen i tyska riksdagen, men förhandiingarne därstädes hade dock tjenat
till att för första gången väcka den stora allmänhetens intresse för kolonialfrågorna,
och sedan kommo dessa icke till rö. Kolonialföreningar bildades, flygskrifter
utgåfvos i syfte att för det tyska folket klargöra behofvet af egna kolonier, och alltmer
började den allmänna opinionen luta åt den uppfattningen, att riket måste skaffa sig
egna besittningar i främmande världsdelar.
Världshistoria VI.
59
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
