Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
VIKTOR RYDHERO
fann mig a stora borggården; himlen var klar och
solen sken; men det måtte förut hafva regnat
starkt, ty på borggården fanns en pöl. Jag gick
dit, ty små barn hafva stark dragning till
vattenpussar och vada gärna i dem, men nu hisnade
jag, ty jag såg ett ofantligt djup, hvars botten var
hvälfd och blå som himmelen. Men när jag icke
dessmindre såg borggårdens ojämna stenläggning
stiga upp här och där öfver vattenytan, fick jag
misstankar till mina sinnens vittnesbörd, tog en
pinne, mätte djupet och fann, att vattnet icke skulle
stå mig öfver fotanklarna. Jag vadade då ut och
stannade midt i polen, förtjust alt stå så trygg och
ändå hafva ett så hiskligt och härligt djup
inunder mig. Jag insåg, att detta djup var en
spegelbild af himmelen. Så stod jag, tills barnflickan
kom och bannade mig för att jag förstörde mina
nya kängor»,*
"Det var ett af Viktor Rydbergs första
forskningsrön. Han har på ett ställe sagt, att man
inför de alldagliga företeelserna bör hafva kvar
något af barnets undran, förvåning och nyfikenhet
för att konstnärligt eller vetenskapligt tillgodogöra
sig dem; denna högre naivetet följde honom till
det sista. Pilten, som sökte mäta vattenpölens djup,
vardt den grubblare, som sökte lösa världsalltets
gåtor, som ömsom vandrade orsaksvägen för att
finna naturnödvändighetens medusalika Ananke,
ömsom åter den väg, där domens klockor dånade
skapartanke ochN skaparkärlek. Tv hela lifvet
igenom var ban en vandringsman, som
* Bref från* Gunnar (handskrift).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
