Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K; VIKTOR RYDBERG
Jönköping, sedan pesten härjade där två sekler
tidigare.
Frän det hus, där den Rydbergska familjen
bodde, hade redan Here likkistor burits ut. Men
lugnet i moderns blick höll rädslan fjärran; hvarje
kväll satt hon vid Viktors bädd och talade om
Guds beskydd, och hvarje morgon mötte honom
åter hennes lugna anlete. Men så trädde
sjukdomen äfven öfver det Rydbergska hemmets tröskek
och kräfde tvenne otter: den 24 augusti afled
husmodern och dagen därefter den sistfödda telningen,
en liten flicka vid namn Ida. Modern, som var
visionär, hade anat sin snara död redan innan
koleran nått staden; hon hade ock kort före sin
bortgång haft en uppenbarelse, genom hvilken hon
på dödsbädde 11 kunde öfvertygelsefast förklara:»Jag
vet, att det skall gå min Viktor mycket väl i världen och
att han skall bli något ovanligt.» Dessa ord bragtes
honom som en afskedshälsning från hans moder:
ofta plägade fadern — till Viktors förlägenhet
upprepa denna förhoppning 0111 sin begåfvade son.
Och den var en fast tro inom familjen. Ännu så
sent som 1881 skrifver Viktor Rydbergs syster
Hedda till honom, då hon i Amerika sett hans
skrifter utgifna på engelska och hans lefnad där
skildrad: »Vår älskade moders profetia, att, om
du tinge lefva, du skulle blifva något utmärkt, har
gått i fullbordan.»
Moderns död vardt ödesdiger. Den första
känslan af att modern var borta tecknar Viktor
själf i följande ord: »Hårdare rubbades min inre
värld, så snart min moder dött. Jag vet icke om
hon ens änn« var begrafven, då följande hände.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
