Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIKTOH RYDBERG
Men nu, aek nu tog psalmen slut,
nu stannade orgelströmmen,
milt träsnitt var färglöst som förut,
och jag satt vaknad ur drömmen,
och templet stod där
mörkt och kallt —
jag saknar min moder
öfver allt.
Hon var där väl,
hon var nog när
min barnasjäl, •
men sågs ej där,
den älskade uppenbarelse.
Och hjärtat frös
i moderlös
och vinglös stackars varelse.
Och när Rydberg i den djupsinniga dikten
Hvadan och hvarthän?» behandlar evighetens
spörsmål och lifvets högsta gåtor, så slutar han dikten
med:
»Jag drömde mig se’n i den bästa hamn:
jag var ett barn i min moders famn.
På frågan, jag hört från stjärnorna nyss,
gaf hon mig svar med en ljuflig kyss.
Vi sågo och sågo på hvarann,
allt annat i väildcn än hon försvann,
och rummets oändlighet slöt sig då
tillsammans i hennes ögas blå,
och tiden stod: i min moders blick
jag in i det eviga skåda fick.»
Lifvet igenom spelade minnet af modern en
viktig roll i Viktor Rydbergs inre lif. Flere gånger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
