Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7<>
VIKTOR RYDBERG
den fattige gymnasisten, som ock med tacksamhet
och sympati erinrade sig hennes godhet.
En liten episod, som timade vid hans besök å
Östrabo, lefde länge kvar i hans minne, och han
brukade stundom äfven på senare dar berätta om
den. Så påminner han år 1876 en dam, fröken
Ida Charpentier, hvilken såsom ung vistats i
Tegnérs hem, om denna händelse, i det han skrifver T
»Förmodligen har ni glömt, att vi sett hvarandra
på Östrabo. Själf vill jag minnas, att jag mer än en
gång hörde eder vid pianot i den store skaldens hem,
men jag är icke viss på om det var ni eller någon annan
ung flicka, som sökte trösta mig med musik en gång,
när jag sönderrifven och blodig förts in i salen efter en
bardalek i Östrabo allé*, i hvilken lek jag troget bistods
af August Lind af Hageby. Jag blvgdes öfver mitt
tillstånd och grät; och den unga damen spelade tills jag
återfått mitt mod.»**
Under Rydbergs gymnasietid timade för öfrigt
den store skaldens död. Bland de gymnasister,
som paraderade vid Frithiofssångarens likfärd, var
ock den yngling, som skulle varda det nästa
half-seklets största litterära namn i Sverige.
Om Rydbergs vittra verksamhet under
Växiö-tiden veta vi föga. Bland kamrater hade han gjort
sig känd för många poetiska försök, och särskildt
väckte ett par grafkväden öfver två aflidne gym-
* Med så kallade »ullhundar», fabrikspojkar, som öfver-
fallit de unge gymnasisterne.
** Det var *Disa Rappe, Tegnérs dotterdotter, som på Ida
Charpentiers maning sökte med sitt pianospel jaga de unge
kämparnes bekymmer på flykten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
