Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 7 G
VIKTOR RYDBERG
Teaterrecensionernas litterära kritik är
däremot icke så len. Så läser man i april 1856 en
rätt bäsk anmälan af H. B- ns Artisten och
aristokraten , hvilket stycke recensenten låtsar icke kunna
vara af Herman Bjursten, samt en föga mindre
kantskap med hennes talang såsom skådespelerska, desto mer
bestyrktes man i den åsikten, att hon med få undantag endast
borde uppträda i en viss branche af den lägre komedien», detta
yttrande uppkallade en båld riddare — en insändare Ch,
B—n (konsul Charles Backman) — som frånkände recensenten
hvarje gnista af kompetens, antog att artikeln smugit sig förbi
hufvudredaktörens lugna, opartiska censur och protesterade^
mot den bittra utgjutelser Och den i sina konstnärskänslor
kränkta damens riddare tillade: »Vi vilja icke vid detta
tillfälle inlåta oss i reflexioner öfver det rent hjärtlösa j att så
skarpt anfalla fru A. i ett ögonblick, då hennes man
undergått en lifsfarlig operation, hvars följder ännu äro sväfvande,
och hon uttröttad och utmattad af nattvak, oro och omsorger
måste i dignande ..tillstånd med krossadt hjärta uppträda
inför publiken.» — Rydberg svarade på detta först i sak och
till-lade därefter, att då referenten ej ens ryktesvis kände
operationen i fråga, så kunde ban ej känna sig träffad af
beskyllningen för hjärtlöshet. Personliga omständigheter borde dock
ej inverka på ett omdöme till sanningens förfång. Men i
en senare recension yttrar Rydberg ironiskt, att ban
visserligen kunde hafva ett och annat att anmärka mol spelet, men
då hæn icke kände deras familjeförhållanden som
hade sig rollerna anförtrodda, så ville han hellre
förbigå detta ämne, än möjligtvis såra ömmare känslor. — Striden
fick en komisk epilog, som Rydberg ännu mot slutet af silt
lif med förnöjelse erinrade sig. Hans vederdeloman lär hotat
med duell, men sedan en medlande part förvandlat tvekampen
till en »duell på flaskor» å teaterns schweizer!, hvilken slöts
med brorskål, lär den gode konsuln hviskat i Rydbergs öra:
»För resten, min kära bror, spelte hon rollen som ett as, men
sådant får man icke skrifva.» — En annan liten episod från
Rydbergs teateranmälaretid omtalar C. H. Atterling i sin bok
»Teaterlif af J. P. Törnqvist». En af landsortens i rent yttre
mening »störste» skådespelare — det var den numera aflidne
A. F. Westermarck — uppvaktade Rydberg på sängen med
sin litografiska bild som Hamlet, och därvid uppstod ett qui
pro quo, i det recensenten antog hjälleskådespelaren vara en
fattig kringresande litograf, som sökte någon liten kontant
hjälp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
