Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32 6
VIKTOR RYDRERG
begränsningens mästerskap, och artiklarne mista
icke något i inre halt för det de minskas i omfång.
Äfven i språkligt afseende undergår författaren
under dessa år en märklig utveckling. De första
åren, särskildt 1856, 1857, äro uppsatserna stundom
utmärkta för en onödig ordrikedom samt för
alldagliga bilder och omskrifningar (t. ex. i uppsatsen
om Béranger), men under årtiondets sista år och
omkring 1860 har Rydberg redan utvecklat sin
publicistiska stil till fullkomligt mästerskap, och det
är icke blott allvarets ton ban vet att anslå, äfven
åt ett lekfullt skämt inrymmer han gärna plats.
Hvad som dock framför allt bör fastslås, är,
att hans publicistiska skriftställeri, nu som senare,
heltigenom bär prägeln af en varm och’innerlig
öfvertygelse.
Denna öfvertygelse var den liberala
åskådningens i statslif, i kyrkolif, i vetenskap.
Jag kommer härvid att tänka på några ord som
den berömde engelske historieskrifvaren Froude
yttrar om Friedrich von Schiller, att denne stod
fjärran ifrån folktalarnes alldagligheter
(»common-places»), han var en poet, som såg händelserna
med skaldens sympatier, men de breda
trosartik-larne, dem de liberale framstegsapostlarne predikade,
voro hans, och han tvillade icke på deras värde
för mänsklighetens frälsning.
Så var ock förhållandet med Viktor Rydberg
under åren omkring 1860. Man finner knappast i
hans artiklar från denna tid — frånräknadt några
småuppsatser i Tomtebissen — en enda rad, som
låter dagens politiska »jargon» klinga igenom; allt
det öfriga bär ett personligt drag, är innerligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
