Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTERBLICK 341
kändt och sprunget ur hjärtat, så visst som det
är tillägnadt i tanken.
Men hufvuddragen äro den liberala o
piil i onens.
Och hade hos Rydberg som hos så många andra
samtida 1848—49 årens öfverspända förhoppningar
aflösts af ett visst missmod*, så såg ban nu åter
med förtröstan hän emot den liberala sakens
framlid. Hans berömda roman från 1859 slutar ju ock
med de orden, att »den politiska, religiösa och
vetenskapliga frihetens sak väl ännu kämpar, men
icke längre förtvifladt utan med segervisshet». •
Bland de stridsmän, som låtit inmönstra sig i
denna frihetens här, var Viktor Rydberg en af de
mest öfvertygelsetrogne. Han »lefde och andades»
för dess idéer; han kände sig såsom en kämpe för
denna världens små och därmed på samma gång en
kämpe i Nazarénens här, fast han ofta drog svärdet
mot dem, som voro satte att förkunna dennes lära.
Icke sällan är det en helig vrede som
genomglödgar hans framställning; man märker, att harmen
skapat hans ädla, allt mera formsköna prosa.
Men äfven dikten i bunden och obunden form
får tjäna hans idéer och varda spjut dem ban
slungar mot de fientliga leden »i krigarens lofliga
uppsåt att såra och döda».
Ty såsom hans yngre skaldebroder sjungit:
Med mejsel och pensel, med lyra och dikt
har konsten sin heliga medborgarplikt.
Härom i det nästa kapitlet.
* Jmfr hans ord i minnestalet öfver Strandberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
