Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIKTOR RYDBERG
skördat hat och fiendskap; hans krafter voro
uttömda, hans själs strängar slappnade, hans tro
bruten. Världen låg för honom såsom ett mörkt
svedjeland, lifvet som ett uselt gyckelspel och
mänskligheten som en krälande myrhop.
Såg den unge publicisten, som nyss kastat sig
in i frihetens käcka förtrupp, redan så missmodigt
på sin saks framgång? r Han låter Göran, den
sunde jordbrukaren, bringa den missmodige tröst.
Adolf har frivilligt lagt på sig en större börda
än han mäktar bära. Men han bör fortsätta
striden, dock ej som en ensam irrande riddare, utan
som en soldat i de djupa leden af de tusende
som verka tyst och obemärkt inom en ringa sfär,
men med icke så ringa välsignelse. Det gäller att
själf vara lycklig för att göra andra lyckliga. Och
Göran manar honom att bruka jorden, skapa lyckliga
människor omkring sig och söka att så ett
gudomligt utsäde i deras hjärtan. Men »den bästa
läke-d o m en för en n e d s t ä m d s j ä 1 ä r d o c k t a n k e n,
att jjordelifvet blott är en försal till
evigheten».
Slutkapitlet i »De vandrande djäknarne» höjer
sig i ton och stämning, trots sin något didaktiska
läggning, vida öfver berättelsens mera alldagliga
skildringar och liar med sin egendomliga blandning
af grubblande missmod och ideal förtröstan en
heltigenom Rydbergsk karakter.
Författarenamnet Agricola läses ännu en gång
i samma årgång af Handelstidningen, nämligen
under Ett juläfventyr, infördt på julafton 1856.
Det är en icke mycket betydande, men älskvärd be-
ar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
