- Project Runeberg -  Viktor Rydberg. En Lefnadsteckning / Förra delen /
378

(1900) [MARC] Author: Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

3 CO

VIKTOR RYDBERG

»Vanloo var förtrolig med anblicken af döden, den
han sett under många växlande gestalter. Aningen om
själens ovanskliga lif, hvilken funnits hos människorna
i alla tider, under alla kulturförhållanden och starkast
ger sig tillkänna hos harmoniskt utbildade, andligt friska
individer, hade hos Vanloo öfvergått till en innerlig
öfvertygelse, hvarpå själfva naturlifvets fenomener i den dager
han skådade dem gaf bekräftelse och som af hans
filosofiska studier ej blifvit rubbad. För honom’var det
därför ett högtidligt, i intet hänseende nedstämmande
skådespel att se döden lägga sin hand på ett skuldfritt bröst.
Döden var enligt hans åskådningssätt icke tillvarons
förintelse, utan det andra stora stadiet i människosjälens
utveckling, i hvilken födelsen utgör det synliga första.»

Ord, som dessa — rätt ovanliga i en dåtida
följetongsroman — vittna om författarens fasta
evighetsförtröstan, liksom de ock lämna en antydan
om hans tro på själens föruttillvaro.

Romanen är i öfrigt hållen i en hurtig, liffull
ton, planen är skickligt lagd och vittnar om ett
medfödt romanförfattaregrepp. Men stilen är ojämn.
Man kan finna stilblommor i den vanliga
följetongsromanens smak sådana som denna:

»Maria började snart ådagalägga en isande köld i
sitt sätt att vara och uppbjöd alla koketteriets medel för
att plåga honom . . . Hon såg rosorna på hans kinder
blekna, såg elden i hans ögon slockna . . . hon visste, att
den mask som gnagde hans lifstråd, var född af hennes
hycklade köld, och likväl afsköt hon den sista giftigaste
pilen ur sitt koketteris koger i hans sargade bröst.»

Äfven förekomma enskilda kåseriartade ställen
(t. ex. i början af fjärde kapitlet), liksom framställ-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:11:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrydberg/1/0392.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free