Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRIBYTAREN PÅ ÖSTERSJÖN 37 fl
sluta sinnet för naturen, ej fördjupa sig i grubblerier
och göra sitt eget jag till världens medelpunkt:
»Förnuftet har obestridligen en stor rättighet eller
fastmer en stor skyldighet, och den är att pröfva sin
egen förmåga att fatta sanningen och noga bestämma
den gräns, inom hvilken detta är möjligt. Inom denna
gräns är förnuftet envåldsherre, men icke därutanför.
Där härskar tron, och en narr är den samt en grym
fiende till sig själf, som ej af henne emottager
uppfyllelsen af sin själs oafvisliga fordringar. Förnuftet är
en gudomlig gåfva; men snusförnuftigheten är en gåfva
af Hin Onde.» (Detta samtal omskref Rydberg vid
omarbetningen af tredje upplagan helt och hållet.)
Såsom de troende, fanatiske ifrarnes motpol
står Bengt Skytte, den kalle, intresselöse, sluge
statsmannen, hvilken Rydberg återgifvit med mycken
träffsäkerhet; en politisk intrigmakare, men alltid
säkrande sig själf, äfven i de djärfvaste anslag,
alkemist, intresserad för tidens filosofi, är han en
människa utan djupare öfvertygelse, och trots hans
fritänkeri skulle det aldrig falla honom in att offra
något för att bekämpa den mot häxorna väckta
fanatismen; — martyrkronan är honom lika litet
kär som den narrkåpa, hvilken ofta »blir den
hederlige mannens lön, när han uppträder mot tidens
ondska, flärd och fördomar».
Det förekommer i Fribytaren här och hvar
uttalanden, i hvilka författaren låter sin personliga
åskådning träda fram. Utom hvad ofvan anförts
från Adolf Skyttes mun, är ett sådant yttrande
som det följande kännetecknande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
