- Project Runeberg -  Viktor Rydberg. En Lefnadsteckning / Förra delen /
386

(1900) [MARC] Author: Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

3 CO

VIKTOR RYDBERG

Redaktörens tio skrifvare äro i strängaste verksamhet:
de omgifvas af människor, som i tidningen vilja annonsera
om födelser, dödsfall, iDgångna äktenskap och mycket annat.
Tidningens kassör är fullt sysselsatt med att emottaga, räkna
och i en kassakista nedlägga de annonserandes sestertier.

Hufvudredaktören håller sig fjärran från dessa grupper:
han har annat att beställa. Referenter komma som adjutanter
löpande från basilikorna med redogörelser för de märkvärdiga
rättegångar, som där behandlas; andra referenter infinna sig
med beskrifningar på hofvets senaste stora fest, på den i går
begrafne senatorns ståtliga likfärd (Fashionable news!), på
böcker, som nyligen utkommit (Litteratur!), på.offer som under
de nästa dagarne skola förrättas (Kyrkotidningar!) m. m. m. m.
Hufvudredaktören lämnar dessa scnpta till en medhjälpare
och vänder sin uppmärksamhet till några främlingar, som
berätta för honom om naturhändelser och järtecken, sedda i
deras hemorter m. m. (Rlandade ämnen!) Han antecknar
detta med öfvad hand på en vaxtafla, som han lämnar till
en af sina skrifvare, och hälsar i detsamma en hög
ämbetsman, som med andan i halsen ilar fram till honom.

»Min bäste Aulus Septimius» (vi antaga att redaktören
heter så), utbrister den nykomne, »anteckna, anteckna!»

»Hvad, min ädil?»

»Du frågar hvad? O, Herkules, förstår du ej, att jag
menar honom, lejonet för dagen, den höge gästen, som i dag
anlände frisk och sund i trots af den långa stormiga resan
öfver hafvet. Du måste se honom med egna ögon, för att
värdigt kunna berömma honom. Candidus, min egen
lager-höljde gladiator, skall kämpa emot honom. Jag skänker både
Candidus och honom till romerska folket, det kära, kära
romerska folket. Det är lejonens lejon, konungarnes konung,
en ny Tigranes. Hvilka ögon, hvilken kunglig hållning! Du
skall se själf, min Aulus, och du skall beundra! Han blir det
skönaste bidrag till morgondagens spel på amfiteatern. Emot
honom äro de elfva krokodilerna ett intet och de elfva
sjöhästar som skola kämpa mot krokodilerna mindre än intet —
minus nihilo! Aulus, du är min vän;" men om du ej vill så
behöfver du icke nödvändigt nämna, att det är jag som skänker
romerska folkel det oskattbara lejonet och den präktige
Candidus. Vale! Vale!»

Ädilen hastar bort. Aulus Septimius insätter lejonet och
Candidus i det redan färdiga programmet för nästa
amfiteater-spel (Offentliga nöjen!) och förgäter ej påpeka den frikostige
gifvaren (Puff!). Ädilens lejon är icke ett af dessa, som, när
de älska, läspa om sin kärlek och, när de vredgas, på parole
d’honneur försäkra, att de äro grufligt indignerade; det är ett
lejon, som framryter sin kärlek så väl som sin vrede. Ve
Candidus, om han skall kämpa mot detsamma!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:11:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrydberg/1/0400.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free