Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 CO
VIKTOR RYDBERG
Efter den gärd åt prosan som det nyss anförda
stycket innebär, är emellertid författaren snart åter
uppe på sin vinghäst, gifvande en djupt poetisk
tolkning af hypnosens verkan och af de gamla
minnenas återvaknande hos riddaren.
»Den hemliga kraften verkade nämligen så, att
riddarens vilja, så stark och oböjlig den annars var,
underordnade sig gossens, ja, sammansmälte med dennes till
f
en. Riddarens själ såg in i Sorgbarns, såsom den trogne
tjänaren ser i sin herres ögon hvad han vill, tänker
och känner. Snart skulle den hemliga kraften verka
ännu djupare. Såsom i det växande trädet årsringarnè
bilda sig kring kärnan och förtorka i den mån nya sådana
lägga sig omkring de gamla, så växer omkring det
mänskliga väsendets kärna årsringar af lidelser, känslor och
tankar, som hvar efter annan förtorka, medan nya lidelser,
känslor och tankar lägga sig utomkring de vissnade och
saftlösa. Men själens äldsta årsringar äro dock de som
ligga närmast dess kärna; därför äro barndomens minnen
så ljufva: de äro närmast andens hjärta. Medan nu
gossen förde Erland mellan skogens stammar, trängde
den Hemlighetsfulla kraften allt djupare in i hans väsende,
från årsring till årsring allt närmare kärnan; och allt som
den inträngde, lifvades på nytt de förvissnade och
förgätna lidelserna, svällde de åter af lifssaft ur minnets
rot. Erland blef densamme, han var för tio år tillbaka,
då han plockade blommor vid bäckens rand med den
bruna flickan. Skuggan, som dvalts i hans själs afgrund,
steg upp i känslans ljusaste dager; ungdomskärlekens
känsla, den ljufvaste, den som annars aldrig återvänder,
ilade åter genom hans varelse, och han tänkte, han kände
Singoalla.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
